Löpglädje!
Alla pass är inte jätte roliga, även om de flesta är det. Några pass måste vara sega och tunga för att andra pass ska bli jätte roliga och inspererande. Har kunnat träna på riktigt bra nu en längre tid och oftast 2 pass om dagen. Då blir man lätt bortskämd och tar allt för givet. Man kommer lätt in i en lunk och tar allt med träningen för givet. Hade ett kort snack med Benjamin i hallen i Tisdags:
Benjamin: Vad ska du köra idag?
Jag: 20 gånger 400 med 30 sekunder vila.
Benjamin: Kul!!
Jag: Nja...
Benjamin: Då kan du komma och köra tjockmatta med mig.
Just i det ögonblicken insåg jag vilken tur jag har. Det blev som en väckarklocka för mig. Jag är skadefri och kan ägna mig åt det jag älskar mest (Efter familjen förstås). Jag borde göra frivolter av lycka inför sådana intervallpass, kanske lite överdrivet men ni fattar poängen. Efter det försökte jag verkligen att njuta av intervallpasset och kunde se skräckcenariot med Benjamin i Tjockmattan i ögonvrån. Sen är Benjamin den psykiskt starkaste personen jag vet. Han har verkligen klarat av all alternativ träning och är på gång på riktigt igen med löpningen och är det någon jag riktigt unnar framgång så är det han. Sen var inte det här meningen att det skulle bli något hyllnings inlägg till Benjamin, men när jag ändå är inne på det måste jag gratulera honom till ett kanon lopp på 1000 meter idag. Eller vad säger man om 2.35 i snabbskor och knappt sprungit något på bana i vinter. Sen att han är nertränad är bara bullshit. Han är helt enkelt bättre tränad än tidigare år. Min poäng med det här inlägget skulle vara att man måste verkligen njuta av löpningen när man har det privilegiet.
Med det i åtanke kändes det riktigt skönt idag. Har åkt hem till familjen i Persby nu under jul och kommer stanna här några dagar. Löpmöjligheterna är lite mer begränsade här uppe på vinter. Men snöpuls intervaller är det optimalt för. Började det passet klockan 5, alltså det var mörkt ute. Dock bor vi precis vid Branäs och skidbacken lyser upp ängarna riktigt bra. Hade kört en längre uppvärmning på vägarna och kom till den stora ängen och skulle köra. Då insåg jag hur kul det skulle bli egentligen. Framför mig hade jag en stor snötäckt äng som var helt orörd. I bakgrunden lyste Branäsberget och bakom mig lyste kyrkan upp. Stog där någon minut och bara njöt. Det var helt knäpptyst förutom ett svagt ljud av snökanonerna. Jag visste att snart skulle tystnaden brytas mot ett klaffsande i snön och ett flåsande. Kunde inte vara nöjdar, skulle vilken sekund som helst få göra tusentals fotavtryck på ängen. Tryckte igång klockan och stack iväg som är kalv på grön bete. Körde 20 stycken 70-20 intervaller. Njöt varenda intervall och la till 10 stycken 15-15 intervaller på slutet. Skulle lätt kunna springa där i timmar, men jag har en riktigt hård vecka framför mig och vill spara lite kraft till kommande pass. Så joggade besviket hem, dock kommer det fler pass!
Kommentarer
Trackback
