Varför springer jag??

Får ofta höra frågor som "varför springer du"? och "vad är det roliga med att springa"?
 
När jag ger mig in på något är det allt eller inget som gäller och det skulle aldrig vara aktuellt för mig att springa ett par mil i veckan och satsa halv seriöst. Jag har bestämt mig för att satsa fullt ut och bli så bra som jag har möjlighet och företsättningar för. 
 
För att lyckas krävs det uppoffringar och jag måste vara väldigt noggrann med det mesta jag gör. Träning, mat, vila och sömn är det viktigaste faktorerna, men sen för att optimera faktorerna kan jag inte tex göra en massa saker mellan träningarna. Jag är helt emot vardagsmotion och anser att det bara är för motionärer. Min filosofi för träning är att när man tränar så tränar man och sen ska man återhämta sig för nästa träning. Att man ska träna när man är på träning kan tyckas självklart, men ser man de flesta friidrottarna här i Sverige tillbringar dom väldigt många timmar i hallen/arenor för att träna. Sen i själva verket gör dom inte mycket vetigt under den tiden utan att ligga på höjdhoppsmattan. Tycker att det är patetiskt att säga att man satsar på idrotten då!
 
Ser jag på min träning blir det allt som oftast 2 pass om dagen nu under grundträningen. Sen kan jag inte säga att jag alltid tycker det är roligt att gå upp 6.15 när det är -10 för att gå ut och springa. Samtidigt har jag absolut inga problem med det, för beslutet att jag ska springa är redan taget för längesedan och det sker av automotik.
 
Okej, nu till startfrågan! Varför springer jag då om hela min vardag måste prioriteras av löpningen och jag inte alltid tycker det är roligt att springa? 
 
Det som är hela poängen med löpningen för mig är själva satsningen. Att hela tiden försöka att förbättras och bli en mer kompetent löpare är det jag brinner för. Ser man dom senaste åren har jag sprungit många pass som jag inte har tycket varit roliga och bara kollat på klockan för att se om passet är klart snart. Ska tillägga att de flesta passen absolut inte är så. Dock har jag de senaste åren aldrig tyckt att satsningen på löpningen varit något annat än riktigt kul och inspererande. Hade det inte funnits tävlingar hade jag aldrig sprungit. För det finns ingen bättre känsla att prestera riktigt bra på en tävling.
 
Så det är egentligen satsningen som är det jag älskar med löpningen. Att det just är löpning som gäller är för att det är så enkelt, men samtidigt så tufft. Löpning är en stenhård idrott och det krävs en enorm belastning på kroppen. Egentligen bara triathlon som jag skulle anse är lika tufft som löpning, men krävs väldigt mycket mer av matrialet.Det som också är så inspererande med löpning är att man ser resultaten så tydligt. Man har blivit bättre när man springer snabbare. Det är väldigt svårt att se sådana likheter i andra idrotter än just friidrotten. Men föredrar att kalla mig löpare och inte friidrottare när jag anser att det är bara löpare som egentligen tränar på riktigt inom friidrotten.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0