Löparblogg - Success is my only option

Många anser att marathon är en extremt lång distans. Men intresset för betydligt längre distanser växer och växer. Anmälan öppna till exempel för Bislett 24 timmar kl 22 igår och mindre än ett dygn var de 90 platserna fulltecknade. Galet snabbt. 

 

Det som rubriken syftar på är dock att jag satt kl 22.01 igår kväll och anmälde mig till det loppet... Så det innebär att den 20 November ska jag springa i 24 timmar så långt jag kan. De flesta ser det kanske som idioti och det är mycket möjligt att det är det, men jag ser det som en riktig utmaning. Både fysiskt som mentalt. Tanken är att det ska bli ganska många mil. Men det är ett tag till dess och förhoppningsvis kommer den värsta rädslan ha lagt sig tills dess. 

 

Jag, Ondrej, Anders och Henrik körde ett riktigt bra intervallpass idag. Samuel som inte dök upp hade bestämt att vi skulle köra 2 gr 6-5-4-3-2-1 min. Det innebär 42 minuter i hög intervallfart. Då jag ska springa marathon till helgen ville jag inte maxa, men ville ändå ha ett högt och kontrollerat tempo.

 

Den nyblivne silvermedaljören från Tjeckiska mästerskapen Ondrej var som väntat starkast och låg lite före mig och Anders. Henrik som gjorde ett riktigt bra pass låg en liten bit efter oss. Känslan på första intervallen var att det kanske var lite för högt tempo. Dock kändes det bättre och bättre. Vi sprang i I2-skogen och bitvis var det ganska kuperat. Första serien kändes dock väldigt bra mot slutet och jag återhämtade mig väldigt snabbt på joggvilan. Andra serien startade med en väldigt lång backe. Trots det kändes det väldigt bra och vi började komma närmare Ondrej på Intervallerna. Planen var ändå att inte öka för mycket mot slutet. Tränar för att bli så bra som möjligt och inte så trött som möjligt. Trots att det inte kändes som vi öka nämnvärt var vi ihop med Ondrej mot slutet. Ett tecken på ett bra upplägg på passet. Hade bra kontroll hela tiden. Sen hade jag även blodigeln Anders i ryggen hela tiden. Riktigt trevligt!

 

Så tar med mig en bra känsla inför Lördagens marathondebut. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Idag har jag inte gjort mycket vettigt. Eller har gjort det jag ville göra, nämligen träna och vila. Fick med mig Samuel på ett långpass på förmiddagen. Blev drygt 32 km mestadels i I2-skogen. Farten var 4.40 per km. Kändes dock väldigt lätt och tiden bara flög iväg. Kan ha varit nyttigt att springa 46 km för någon helg sedan. Nu känns 3 mil inte så långt. Eller kanske var det det trevliga sällskapet som gjorde att tiden gick så fort. 

 

Efter långpasset blev det lugnt och jag passade på att ta en siesta. Har tyvärr vanligtvis inte dom möjligheterna längre när jag jobbar. Eller är värdelös på att ha liggvilan på förskolan. Måste erkänna att jag somnar betydligt oftare än vad som är rimligt. Samtidigt skyller jag detta på barnen. Vad är det för barn som orkar ligga stilla och tysta i 30 minuter!? Annars när jag plugga blev det siesta nästan varje dag.

 

På eftermiddagen blev det 70 minuter cykel + styrka och rörlighet. 

 

Kommande vecka kommer att bli en lätt vecka för att förhoppningsvis ha lite kräm i benen till marathondebuten på Lördag. Imorgon blir det till exempel en vilodag. 

Samtliga resultat I2-loppet: http://www.i2loppet.se/resultat

 

 

Skönt med ett lopp på hemmaplan. Då starten gick kl 14 och det var ingen resetid att tänka på blev det en riktigt lugn förmiddag. Eller med andra ord bara en lång väntan tills man skulle få springa. Nackdelen med att vara morgonpigg. Till ovanlighetens skull var det inte fint väder idag. Grått, lite regn och blåst. Men tävlingssuget var på topp, så vädret gjorde absolut inget. 

 

Loppet startade och efter en bedrövligt seg reaktion på startskottet tog jag ändå ledningen efter 20 meter (en ledning som var intakt resten loppet). Kändes riktigt piggt på den flacka inledningen och det blev en lucka bakåt ganska fort. Kändes som det gick ganska snabbt. Hände inte jätte mycket första halvan av loppet, dock började det ta emot lite halvvägs. Kan ha varit en onödigt snabb inledning. Hade dock planerat att ta det lite lugnare i mitten av loppet, då det är ett tufft parti av banan. Märkte att jag inte hade en så stor lucka som jag trodde bakåt till tvåan. Tvåan i loppet var förövrigt min gamla klasskamrat Niklas Wassberg (Ja, han delar gener med Thomas). Även om det var en ganska betryggande ledning försökte jag att dra upp tempot lite. Var ingen super känsla i benen mot slutet, men flöt på helt okej. Hade hoppats på att öka lite mot slutet, men krafterna fanns inte riktigt för det idag. Även om jag skulle ha kunnat öka lite mot slutet om jag skulle blivit pressad. Segertiden blev 27:10 och det blev en segermarginal med 53 sekunder till Niklas. Samuel L-V kom trea. Min tid idag var 5 sekunder snabbare än vad Per Alsterdal vann på ifjol. Så för andra helgen i rad kunde jag inkassera en seger och banrekord.

Resultat och bilder kommer inom kort!

Som rubriken lyder så anser jag att tävlingar är den bästa träningen. Det är dessutom den roligaste träningen. Mycket lättare att prestera bra med en nummerlapp på brösten. För mycket med löpningen sitter i huvudet och det ska mycket till för att man ska vika ner sig på tävlingar.

 

Med det sagt ska jag springa I2-loppet imorgon. Ett 8 km långt terränglopp. Loppet är absolut inget jag prioriterar. Ser det bara som just bra träning. Sen skulle jag väl ljuga om jag skulle säga att jag inte satsa på seger och banrekord. Sprang loppet ifjol som en stort efter en skada som gjorde att jag inte kunde springa på 2 månader. Det slutade då med en 2:a plats på tiden 27:45, exakt 30 sekunder efter Per Alsterdal. Kan sätta min högra arm på att det kommer att gå fortare imorgon om det behövs. 

 

Det är en väldigt debatt om det finns någon mening med kosttillskott. Själv tror jag att man klarar sig med varierad och allsidig kost. Dock just efter träningen behöver man få i sig kolhydrater och protein väldigt snabbt och då anser jag att återhämtningspulver är ett väldigt smidigt och lätt sätt för att uppnå det. Bara att slänga i en dl och blanda med vatten. Dessutom för en hyfsad billig pening. Det går självklart att få till det på annat sätt också, men det krävs betydligt mer än en banan och en macka för att få samma effekt som av en dl återhämtningspulver. Med det sags så fick jag ett paket idag med 4 kg återhämtningspulver. Fick dessutom med 100 koffeintabletter och en bars. Bestälde som vanligt från http://click.adrecord.com/?p=590&c=19600 . De har helt klart de bäst produkterna och priserna.

 

Klockan ringde strax efter kl 5 imorse då jag öppnade förskolan och ville morgonjogga innan. Efter 9 timmars jobb var det dags för nästa träningspass. Då det stod banintervaller 20 gånger 400 meter på programmet blev det en lång uppvärmning från förskolan till Tingvalla. Efter nästan 10 km löpning var det dags för intervallerna. Fick sällskap av Anders, Henrik och Hammarbys Samuel. Tanken inför passet var att lägga intervallerna på cirkus 74 sekunder.

 

Väl när intervallerna starta kändes det helt okej. Motvind som vanligt på första rakan som vanligt, men annars var det bra förhållanden. Intervall 1-10 låg mellan 71-73 sekuder. Det kändes dock väldigt lätt och kontrollerat. Intervallerna 11-15 låg på 70-71 sekunder och fortfarande inga problem. Samuel var väldigt stark idag och låg bra med i rygg. Henrik som vilade två intervaller på slutet var pigg på några avslutande intervaller, så jag fick lite draghjälp som alltid är trevligt att få. De avslutande intervallerna skruvades upp lite till och låg mellan 68-70 sekunder.

 

Tiderna var helt okej, men framförallt känslan var riktigt bra. Känns som det skulle kunnat gått ganska många sekunder snabbare om jag maxade helt. Dock behöver inte alla pass vara max. Efter intervallerna vara det bara att jogga hem de drygt 7 km. Totalt blev det alltså 25 km på eftermiddagen varav 8 km i högt tempo. Kroppen känns dock fruktansvärt bra trots den långa dagen. Imorgon börjar jag kl 9, så det blir ett längre distanspass på morgonen och på eftermiddagen blir det en sväng till Hammarö och hålla ett löppass som Göta ansvarar för. 

Igår var det dags för mig att springa Volvo Arvika halvmara för första gången. Hade hört att det skulle vara en riktigt tuff halvmara och det kunde man se på de senaste årens vinnartider som ofta var över 1.20. Men ser man för min egen del så gör det absolut inget om det är lite backar, brukar springer som bäst då. Även om såklart tiden blir sämre. Kroppen har känts bra senaste tiden och kände på mig att det kunde bli ett bra lopp.

 

Startskottet ljöd och jag och Per Alsterdal stack ifrån ganska direkt. Märkte då att det tyvärr inte var någon L-O Gävert med i loppet. Planen var att avvakta första 8 km som jag hade hört var väldigt tuffa, för att sedan vara mer offensiv. Per la upp ett bra tempo och det vara bara att ta rygg, då jag har stor respekt för honom. Kände att han var stark i uppförsbackarna och jag fick ta i mer än vad jag ville för att hänga med uppför. Dock blev det lite nerför efter ca 3 km och jag fick en liten lucka direkt. Blev väldigt förvånad då jag inte är känd för att springa snabbt nerför. Då kunde jag ta det lite lugnare uppför och Per fick jobba lite mer för att komma ikapp. Kändes faktiskt redan då att jag skulle vinna loppet. Fick ganska stora luckor nerför utan att det kostade något och jag kunde springa fortare uppför om jag ville. Vid drygt 6 km började en riktigt lång backe. Sprang uppför den med kontroll och strax innan 8 km började en riktigt lång nerförsbacke. Tryckte på nerför där som jag hade planerat och nu var planen att luckan jag fick skulle hålla hela vägen till målet.

 

Vi sprang längs sjön på en kuperad väg nu. Kändes som det flöt på bra nu och km tickade på bra. Fick höra av cyklisten som visade vägen att jag ledde med 30 sekunder någon km efter jag fått luckan. Km-skyltarna fortsatte att komma i rask takt. Vid 17 km fick jag reda på att jag ledde med med ungefär 1.04 (Tyckte att det lät ganska exakt). Det var egentligen inte förens vid 19 km det började ta emot. Under de 2 sista km var det några riktigt tuffa backar, då målet är beläget betydligt högre upp än starten. Sista 500 var brutala. En riktigt tuff backe startade då. Kändes skönt att det inte behövdes någon spurt då.

 

Tiden blev 1.14.56 och segermarginalen till blev tillslut nästan 2 minuter. Svårt att säga hur bra loppet var, men det blev ett ganska klart banrekord i alla fall. Men det viktigaste av allt vara att känsla var bra. Sen är det ju aldrig fel att få ett kuvert med lite prispengar. 

 

Igår släpptes friska Karlstad kartan. Så idag blev det 3 timmar lugn orientering på förmiddagen. Benen kändes förvånansvärt pigga. Resten av dagen blir väldigt lugn. Ska bara köra lite styrka och rörlighet i eftermiddag, annars är jag färdig tränad för denna vecka.

 

Resultat: http://volvoarvikahalvmara.se/wp-content/uploads/2012/06/Halvmara2015Herr2.pdf

 

 

 

Återkommer med tävlingsrapport imorgon! 

Imorgon är premiär för mig i DM i halvmarathon. Har ett par DM-guld från terrängen (4 & 12 km) samt bana (1500, 5000, 10000m) så vill självklart åt den ädlaste medaljen även på denna sträcka. Som jag nämde i ett tidigare inlägg så är banan extremt tuff och guldet är viktigare än tiden. En bra känsla är dock det viktigaste, då det kändes katasrof i Startmilen för tre veckor sedan. Det kommer dock långt ifrån bli någon promenad i parken imorgon. De klart tuffaste konkurrenterna på förhand är absolut Per Alsterdal och hemmasonen L-O Gävert. Kommer med största sannolikhet att bli en tuff kamp om medaljerna.

 

På kvällen blir det Kick-off med de andra i elitaktivagruppen i Göta. Eller kick-off blir det väl inte direkt för mig då klubben väljer att ha kick-offen samtidigt som loppet. Hinner lagom hem till maten och jobbet vi ska göra. Missar aktiviteterna i badhuset. Kan sätta min högra arm på att det aldrig skulle vara aktuellt att ha en kick-off med elitaktiva om det hade varit DM i sprit eller kast samtidigt. Men tydligen helt okej att köra över en minoritet i klubben, även om de mer sannolika och skrämmande alternativet är att de helt enkelt inte har någon koll alls på när DM i långlöpning går. Men men bara att gilla läget.

 

Som en del i satsningen mot ultralöpning känns marathon som ett självklart steg. Premiären för marathon kommer att ske den 2 Maj under Sunne löparfest http://www.sunneloparfest.se/ . Det kommer att bli väldigt intressant då jag absolut inte är van vid dom distanserna i tävlingsfart. Väldigt svårt att spekulera om vad för tid som är rimligt, men under 2.40 vill jag absolut. 2.40 är dessutom SM-gränsen för distansen. Dock även om jag klarar gränsen kommer jag inte att springa Stockholm marathon som är SM. Det ligger inte bra till när det gäller andra tävlingar samt träningsupplägg.

Den observante kan notera att jag faktiskt har sprungit ett marathon. Sprang Ryamaran i höstas på 2.54, men då jag tog det som ett träningspass räknar jag inte det som ett lopp. Sen blev det väl lite högre fart än distansfart andra halven, men kan väldigt mycket snabbare.

 

Banprofil på min "egentliga" marathon debut. Ganska tuff inledning kan intygas!

Dagens pass blev ett genrep inför helgens DM i halvmarathon. Passet bestod av 5 stycken 2000-ingar som skulle gå i halvmarathon fart. Lite småt kallt, men annars bjöd Tingvalla på fina förhållanden. Att ha med sig sin vapendragare Anders gjorde inte saken sämre. Blev ett stabilt pass och det kändes som det fanns mycket mer i kroppen att ta ut, men det får jag använda på Lördag.

 

 

Farten blev väl lite snabbare än halvmarathon fart, men det kändes samtidigt väldigt kontrollerat.

Har bestämt mig för att byta fokus på min löpsatsning från 5000/10000 till ultralöpning. Beslutet bygger mycket på att jag inte känner att jag får ut det som jag vill på de kortare distanserna samt att motivationen inte är lika stor som den har varit. Samtidigt som jag fortfarande älskar att springa. Är medveten om att jag har talang (framförallt talang att träna mycket) för att springa långa sträckor. Ser verkligen fram emot den här satsningen, men samtidigt är jag medveten om att jag är helt ny i detta sammanhang och det kommer att ta lite tid för att nå de resultat jag vill åstakomma. Drömmer fortfarande om att få ta på min landslagsdräkten och representera Sverige i ett stort mästerskap. Men det är självklart långt dit för en nybörjare i sammanhangen, även om jag har en bra grund att stå på.

 

Sommarens stora mål är SM i 100 km (http://www.stockholmultra.se/start/) som går i Stockholm den 8 Augusti. Har inte satt upp någon riktig målsättning än, men det blir en riktigt bra erfarenhet. 117 dagar kvar och jag är redan aldelles för taggad!

 

Annars sker ultradebuten den 27 Juni då "Silverleden på 1 dag" arrangeras. Ett 64 km riktigt tufft terränglopp. Kommer att bli riktigt trevligt! Fram till dess kommer det dock bli några lopp mellan 10-21 km. Så planerar att ha lite fart kvar i benen till Stadsloppet och Borejoggen. Blir även ett Lag-Sm kval den 23 Maj. Håller alla tummar jag har (två) att jag slipper 3000 meter hinder då.

 

Efter en hård grundträningsperiod börjar äntligen det man tränar för, nämligen tävlingarna. De närmaste två tävlingaran är:

 

18 April Volvo Arvika Halvmara, som är även är DM. http://volvoarvikahalvmara.se/

 

Det är en riktigt tuff halvmara. Så det kommer inte att bli någon kanontid, men när det är DM är det bara vinst som spelar någon roll och tiden är helt oviktig. 

 

 

Ett 8 km långt terränglopp på hemmaplan som enbart får ses som bra träning. Även om man väl på startlinjen alltid vill springa fort.

 

Sen kommer det lite tävlingar som jag vill prestera riktigt bra på, men återkommer med det.

Lämnade den här bloggen för snart 2 år sedan och började blogga på "löpning för alla". Dock dröjde det inte länge fören dom tog bort min sida. Ett klokt beslut då jag nästan aldrig skrev något. Men nu börjar en ny säsong och jag är taggad för att både tävla och blogga.

En annan anledning till att jag återupptar bloggandet är att jag nyligen har bestämt mig för att lägga om mitt fokus på löpsatsningen. Det är dock lite hemligt än så länge vad den stora skillnaden är, men det kanske inte är en slump att det blev 70 km löpning + 1 timme cykel på två dagar denna helg.

Till sist måste jag gratulera Maria Jansson till VM-bronset och EM-Guldet i 24 timmars löpning! Sveriges förmodligen mest anonyma friidrottsstjärna. För nästan 24 mil på ett dygn är helt okej!