Löparblogg - Success is my only option

Planen enligt lagansvarige Stefan Fransson var att vinna över alla lag med ett mixlag, dvs 7 killar och 3 tjejer. Jag var väldigt tveksamt på ett det skulle gå, men till slut var det inget snack om saken. Ska försöka att ta sträcka för sträcka.

 

Anledningen till att vi vann stafetten är enkel: Alla gjorde riktigt bra sträckor!

 

Ligger i sängen på hotellet i Finspång och laddar för stafetten Kraftloppet. Formen är väldigt osäker även om det blivit betydligt bättre den senaste veckan. Kan gå hur som helst. Jag kommer att köra den längsta sträckan 12,3 och förmodligen möta de bästa löparna. Annars har vi ett mixlag som satsar på att bli bästa lag totalt. Dock tror jag inte vi klår IK Akele, men kan garantera att vi vinner mixklassen.

 

Lätt att summera dagens DM-10000 meter: 9.6 km i lugnt tempo och 400 meter sprint. Då både jag och Anders var extremt pigga inför slutvarvet kunde det bara gå på ett sätt. Nämligen att Anders krossar mig i spurten. Var väl bara 0.4 sekunder mellan oss, men han vann helt rättvist! Ändå nöjd med loppet. Känns skönt att kunna springa hur lätt som helst i 3.30 tempo och kunna avsluta med ett 60 varv. En längre rapport om loppet kommer imorgon!

 

Imorgon Tisdag blir det DM 10000 meter. Tanken och förhoppningen är att det ska bli en lugn resa fram till sista varvet. Planen är precis som inför DM 5000 meter tidigare i sommar, nämligen att varken jag eller Anders får vara i ledning fram till sista varvet. På 5000 blev det inte så låg fart ändå, då den duktiga orienteraren Oskar Andrén drog fart för 16 blankt och med ett snabbt sista varv vann jag på 15.47 den gången. Men just för tillfället är det inga löpare som anmält sig på under 35 minuter. Så om inte benen är helt förstörda bör jag hänga med. Sen får jag och spurtkanonen Anders spurta om det sista varvet. Gick bra den gången, men tveksamt om blixten slår ner på samma ställe två gånger.  

 

Även om formen är kass för tillfället och jag inte vill springa ett maxlopp så väljer jag att springa loppet som bra träning. Sen ska det bli väldigt roligt också!

Kroppen börjar att återhämta sig efter Stockholm ultra, även om jag för tillfället är en extremt medioker löpare. Har sprungit 2 pass med lite högre fart sedan Stockholm. På Tisdagen blev det 2 gr 4 km i 3.25 fart och igår blev det 4 "snabba" 4-minuter under mitt 20 km distanspass. Annars var dagens långpass på 38 km i 4.40 tempo det enda passet som tyder på att jag kan springa. Bra känsla idag, får ta med mig det!

 

Har även planerat några tävlingar nu under hösten. Även om allt fokus ligger på att springa löjligt långt den 20 November i Oslo. Men kommer att fokusera på lite fart till Tjurruset för att sedan lägga allt fokus på mängdträning. Dels gör jag detta upplägg för att jag vill vinna Tjurruset igen och i dagsläget är jag inte i närheten av den form som jag behöver för att lyckas med det. Men framförallt tror jag att kroppen mår bra av några veckor med lite mindre mängd och lite fart.

 

Målet här är att vinna med så liten kraftansträngning som möjligt. Hoppas på att det blir min sämsta miltid på många år.

 

Stafett i Finspång. Tredje året jag ska springa denna stafett. Kommer att springa sträcka 3 på 12.3 km. Här är jag nog illa tvungen att anstränga mina sega ultraben. 

 

Ett enda mål med loppet: Vinna!

 

Växling Kraftloppet 2014:

 

 

 

Har tillbringat helgen med ultrateamet. Åkte ner till Trollhätten efter jobbet på Fredagen. Kom fram till löparlegendernas Rune och Mary Larssons sommarstuga strax innan kl 19. Kvällen började med en väldigt inspirerande power-point presentation om syftet med teamet. Kan för tillfället inte säga så mycket mer än två saker:

 

Lördagen började med 80 minuter mosslöpning. Det var som att sätta ut 5 kalvar på grönbete. Svårt att förklara hur det kan vara så roligt att springa runt där på mossarna.

 

Efter att ätit Marys gudomliga smörgåstårta och vilat lite bar det iväg med bil mot centrala Trollhättan. Där hade Anders bokat en sal i ett gym där han höll i ett 2 timmar långt styrke och rörlighetspass. Riktigt proffsigt och välbehövligt pass. Efter timmarna på gymmet sprang vi tillbaka mot stugan (ca 13-14 km).

 

På Söndagen blev det ett klassiskt långpass på 38 km. Skönt att göra något som man är bra på efter gårdagens styrkepass. 

 

Annars har det blivit väldigt mycket ultrasnack under helgen. Trodde att jag hade någorlunda koll på ultralöpningen, men när dom börja prata om olika ultralöpare och tävlingar hade jag oftast noll koll. Sen försökte jag ta tillvara på allt jag kan ha någon nytta av inom ultralöpningen. Ett stort tack till Rune och Mary för deras gästfrihet och en extremt bra helg!

Efter att av naturliga skäl haft ont i benen i några dagar efter Stockholm ultra är löpningen igång igen. Blev 4 dagar med cykel istället och ca 120 km. Ska väl inte påstå att benen var överdrivet pigga men riktigt skönt att springa en runda på 15 km idag efter jobbet. Imorgon eftermiddag blir det att dra ner till Trollhättan och tillbringa helgen med ultrateamet. Ska bli väldigt trevligt!

 

Annars har nerräkningen till Bislett 24 timmar börjat och idag är det 99 dagar kvar! När jag anmälde mig till loppet var jag livrädd och det var verkligen skräckblandad förtjusning. Nu är jag enbart förväntansfull och revanschsugen. Man skulle kunna tro att jag fick mer respekt för distansen efter fiaskot under Stockholm ultra. Men har fortfarande ingen respekt varken för 100 km eller 24 timmar. Vet att det värsta som kan hända är att man vaknar upp i en ambulans. Det i sig är dock inte farligt, men att man då tvingas bryta loppet är brutalt jobbigt. Men med bättre kost och tillräckligt mycket att dricka bör det inte vara någon fara. 

Fick ett samtal idag på jobbet av Peter Fredricson att jag inte kommer att få springa VM.  Är väldigt besviken på mig själv och förstår landslagsledningens beslut fullt ut. Jag har bara mig själv att skylla på.

 

Sen känns det såklart surt då jag bevisligen har större kapacitet än de flesta andra uttagna. Extra bittert känns det att den sista löparen blev uttagen för att han vann Stockholm ultra 75 km på 5:10 nu i helgen. Själv passerade jag 75.6 km på 5:02. Så även om jag har full förståelse för landslagsledningens beslut betyder inte det att jag av automatik håller med. Men väljer att (även om det tar emot) hålla truten om vad jag egentligen tycker och istället lägga allt fokus på att bli en betydligt bättre ultralöpare!

 

Nu blir det en återhämtningsvecka med lite cykel och minimalt med löpning. Sen ligger allt fokus på Bislett 24 timmar i slutet av November. Då ska det springas långt. Vill inte garantera att Rune får behålla sitt otroliga svenska rekord. Innan den blir det att försöka försvara mina segrar i Tjurruset den 12 September. Även om jag för tillfället värderar en fjärde seger i Tjurruset lika högt som min vinst i yatzy för två veckor sedan.

Gick som tidigare nämt inte som jag ville på Stockholm ultra. Men samtigt tror jag att det här var just vad jag behövde. Har gått alldelses för bra nu ett tag och behövde något som tog ner mig på jorden. Bara att inse att jag inte är bäst i världen (ÄN). Är riktigt taggad för nästa ultralopp och då ska jag ta en gruvlig revansch! Det blir för övrigt Bislett 24 timmar den 19-20 november. Då ska det springas långt!

 

Starten gick kl 07:00 och benen var fjäderlätta. Tanken var att öppna lugnt och inte stressas av att folk sprang ifrån mig i början. Dock fick jag första platsen direkt. Dock kom det en snubbe från Marocko som sprang förbi mig ganska snart och drog också ifrån. Då jag låg i 3.45 fart hade jag inga ambitioner att hänga på. Var egentligen alldeles för fort och förstökte dra ner tempot. Dock svårare än det låter när benen var löjligt lätta, lyckedes dra ner tempot till strax över 3.50 i alla fall. För tanken var ändå 4.12 fart som ger en tid på precis 7 timmar. Nu när jag sprang första långa varvet (11.4km) låg jag över 3 minuter före den planen. Nu väntade 11 varv på 8 km banan. Tänkte att jag skulle dra ner tempot många gånger i början och vet verkligen inte varför jag inte gjorde det. Men samtidigt ville jag inte ha några begränsningar för hur fort jag kunde springa. Varven rullade på bra i början och istället för att dra ner tempot gick varven nu under 3.50 igen. "Tjänade" ungefär 3 minuter per varv för en tid på 7 timmar. Så skaffade mig en lite buffert. Tog en mugg vid de flesta kontrollerna och fick ordentlig service vid varvningen av Rune Larsson och Teamkamraten Andreas Tengelin. 

 

Passerade marathon på 2.42 och sen 50 km på 3.12. Var då cirka 4 minuter under ultramonstret Jonas Buuds överlägsna svenska rekord. Passerade även några minuter snabbare än vad VM-löparen Linus Holmsäter vann distansen på. Dock började det ta emot lite nu och när jag kom ikapp löparen som senare skulle vinna 75-km klassen kändes det naturligt att dra ner tempot och lägga mig i rygg. Då han låg i 4 minuters fart var det helt perfekt. Passerade 60 km och fortfarande i fart för svenskt rekord, men nu var jag trött och förstog att det skulle krävas en riktig krigarinsatts för att hålla ihop loppet någorlunda. Började nu få saltgroggar vid varvningen, då det var väldigt varmt. Tempot sjönk först till 4.10 och sedan mot 4.30. Men lede loppet klart och hade även varvat den kommande SM-vinnaren. VM-Kvalgränsen var också i princip klar. Passerade med 3 varv kvar och var ordentligt trött, men kunde ändå hålla upp löpningen. Även om det inte var mycket under 5 min per km nu. Sen kom jag bara ett knappt halvt varv till innan jag börja springa slalom på banan och vaknade sedan upp i ambulansen. Har några svaga minnen av när jag låg där innan. Fick dropp och blev allmänt ompysslad i ambulansen och senare i sjukvårdtältet. Tog inte så lång tid att komma upp på benen igen, men att fortsätta loppet var tyvärr inte aktuellt. 

 

Trots att jag missade ett kassaskåpssäkert SM-Guld och VM-plats känns det ändå helt okej nu dagen efter. Även om jag såklart är väldigt besviken. Är en erfarenhet rikare och med lite smartare löpning lovar jag att det kommer att gå extremt bra nästa gång. Sen fick jag även ett givande samtal från landslagsansvarige Peter Fredricson efter loppet. För även om jag såklart verkligen inte är högaktuell för VM efter ett lopp om jag bröt uppskattades det samtalet. Sen säger nomineringspolicyn att man ska ha förmågan att nå minst en 20 plats på VM (ca 7.10) och då jag sprang i 80 km i fart långt under 7 timmar kan man ju tycka att jag borde ha den förmågan. Så tyvärr liggar mitt sista minimala hopp om en VM-plats på en brutet lopp. Men vet ni vad? Det går ett VM 2016!

 

Ser att det är många som är intresserade av hur det gick idag ( många besökare på bloggen idag). Då det gick lagom bra väljer jag att skriva en kort version idag och en längre imorgon när jag är hemma.

 

Kan sammanfattas att jag inte är nog bra för att slå svenskt rekord i dagsläget. Sprang första halvan på 3.12. Ger alltså en sluttid på 6.24 som är 4 minuter snabbare än det svenska rekordet. Gick lite långsammare sen till 70 km, men inte många sekunder över 4 minuter per km. Sen börja det bli jobbigt. Strax innan 80 km kommer jag ihåg att jag vingla till och några hundra meter senare kollapsa jag tydligen. Kommer bara ihåg att jag jag vakna upp i Ambulansen. Annars var det ett bra lopp och jag sprang fortare till 50 km än VM-löparen Linus Holsäter som vann 50 km klassen och var även snabbare än 75 km vinnaren vid min 75 km passering. Sen lekte jag med VM Kvalgränsen. Tyvärr betyder inte det någonting när man ändå inte klarar av att fullfölja loppet. Man skulle kunna tro att jag är förkrossad över att missat ett säkert SM-Guld, VM plats och 10000 i prispengar. Men känns faktiskt helt okej. Fick ett kvitto på att jag är en av Sveriges bästa ultralöpare och en erfarenhet rikare! 

 

Måste bara avsluta med att jag mår bra nu. Bara lite stela ben.

Sista uppdatering innan loppet. Benen känns fruktansvärt pigga och det ska bli väldigt kul! Finns inte så mycket mer att säga. Nu ska det springas!!!

Det kanske inte är någon hemlighet längre att jag är förväntansfull och har höga målsättningar med Stockholm ultra. Jag skulle kunna skriva en lång förklaring om att jag vill göra mitt bästa för dagen och njuta av loppet. Men ska jag vara ärlig så skiter jag fullständigt i det. Även om jag såklart måste göra mitt bästa och är säker på att det kommer att bli roligt och utmanande.

 

Ödmjuk som jag är så har jag svårt att se att jag kommer att misslyckas med första punkten, trots att jag har noll erfarenhet av distansen. Men inställningen är absolut att jag kommer ligga där illamående i gräset som svensk mästare efter målgång. Sen måste jag väl erkänna att punkt 2 kommer att bli betydligt tuffare. Framförallt för att 7.10 är en väldigt bra tid och dels för att jag inte ser vilka av mina konkurrenter som skulle kunna hjälpa mig att springa så fort. Då de fyra redan VM klara löparna avstår SM. Sen finns några tidigare SM-medaljörer och riktigt duktiga marathonlöpare med i fältet som med en bra dag kan vara till hjälp. Men tror även här att jag kommer att klara under 7.10 och fixa min VM-biljett. Sen finns ju såklart chansen att jag underskattar distansen totalt och kommer få ett rent helvete, men dom tankarna vill jag helst undvika. 

 

Planen är att lägga mig i 4.12 tempo. Det ger en sluttid på precis 7 timmar. Då har jag lite marginal att gå på. Dock om jag känner mig själv rätt så kommer det gå fortare i början. Tror det blir en nyckel i loppet att hålla igen i början. Sen om man ser mina två tidigare längsta lopp (Sunne maraton & Silverleden 64 km) har jag startat betydligt fortare än planerat och har orkat hålla ihop det väldigt bra ändå. Men man ska inte underskatta 100 km. Optimistisk och taggad är jag i alla fall!

 

 

Idag körde jag mitt sista riktiga pass inför SM 100 km på Lördag. Det blev ett långpass på 38 km före frukost med start 04.10. Behövde starta då för att hinna springa klart innan jag började jobbet kl 8. Rune beskriver det här som ett nyckelpass inför helgen och det var viktigt att jag körde det innan frukost. Då jag litar på Rune till 110 % frågasätte jag det inte, utan sprang bara och var nöjd. Trodde att det skulle bli tuffare att springa så långt på tom mage, men det var faktiskt inga problem. Nu är glykogenlagret tömt och jag kan börja kolhydratladda inför helgen för maximal effekt. 

 

Allt helt optimalt inför loppet:

 

Är riktigt bra och fortfarande stigande.

Har varit skade och sjukdomsfri under en väldigt lång tid och träningen har gått riktigt bra. Har lagt allt fokus på det här loppet under en längre tid.

 

Får låna bästa Elin Axelssons lägenhet i Stockholm som ligger en kort promenad från starten. Riktigt skönt då starten går redan kl 7. Jag och Lars åker ner redan på Torsdagen, så vi har hela fredagen att ladda.

 

Kommer få bästa möjliga hjälp under loppet av Ultra-kungen Rune och hans fru Mary som är en minst lika meriterad ultralöpare.

 

Om väderprognosen stämmer kommer det bli mulet, lite regn och 16-17 grader. Med andra ord en ultralöpares dröm.

 

Om jag ska vara helt ärlig ser jag inget annat scenario än att det kommer att bli fruktansvärt kul och gå väldigt bra.

 

Nu börjar det närma sig tävling igen. Har inte tävlat på snart 6 veckor så ska bli riktigt roligt att sätta på sig nummerlappen igen. Dessutom känns benen riktigt bra nu. Var riktigt sliten och trött för någon vecka sedan och 5 minuters fart per km kändes i benen. Nu efter en lätt vecka går de lugna distanspassen 30-40 sekunder snabbare per km i samma ansträngningsnivå och dessutom känns det extremt mycket bättre. Så är väldigt optimistisk inför Stockholm ultra och SM 100 km. 

 

Har kört på lite mer nu i 2 dagar och ska köra imorgon också lite mer. Idag på eftermiddagen la jag in 2 gånger 4 km i tänkt tävlingsfart (4.12) under distanspasset eller orka inte hålla igen så mycket så båda fartökningaran var under 4 minuter per km. Att just springa så långsammt i början tror jag kommer att bli mitt största problem under Lördagen. För att springa 10 km på 42 minuter är för mig väldigt långsammt, men ska man göra det 10 gånger i följd utan vila så är det inte så långsammt längre. Imorgon är det sista ordentliga träningspasset. Då kommer jag springa drygt 3 timmar innan frukost för att tömma kroppen. Efter det kommer det inte bli många km löpning innan lördagen. Även om jag förmodligen kommer att springa lite alla dagarna. Med betoning på lite.