Löparblogg - Success is my only option

Efter att ha kört 3 ganska lätta dagar inför mitt första maraton kändes kroppen väldigt bra när jag vaknade på Lördag morgon. Sätte mig direkt på träningscykeln och trampade lätt i 10 minuter för att mjuka upp benen lite till. Sen blev det en rejäl portion gröt med blåbär, chiafrön, linfrön, solroskärnor med mera. Efter lite vila var det bara att gå ut och vänta på att Henrik och hans pappa Ingemar skulle komma och hämta mig. Väl på plats tog jag en koffeintablett 1 timme innan start och 30 minuter innan börja jag värma lite. Förhållandena var helt okej. Kanske lite väl kallt och lite för blåsigt om man skulle klaga på något. Banan var 6 varv på en 7 km slinga. 3.5 km bort och vända.

 

Loppet startade och planen var att springa i 3.40 tempo, men det sket sig direkt. Benen var alldeles för pigga för att springa så sakta. Vi startade knappt 100 meter efter halvmaratonlöparna och jag fick springa förbi nästan hela fältet första km, de flesta redan under de första 500 meter. Vet inte riktigt hur fort första km gick, men efter 2 km hade jag 6.50 (3.25 fart). Blev lite orolig att tempot var lite för högt, men samtidigt kändes det så lätt. Vid första varvningen vid 3.5 km var det bara Markus Ruus och Anders Eriksson som var före mig av halvmarathonlöparna. De övriga maratonlöparna var långt efter redan och förstog redan nu att jag skulle vinna om jag höll ihop det någorlunda. Efter vändningen blev det medvind och det tog några km till innan jag även var ikapp Ruus som hade stumnat ordentligt. Hade anlitat Ingemar Ohlsson som serviceman, så fick en vattenflaska i handen vid varvningen vid 7 km. Sen var det sportdryck och gel jag tänkte klara mig på. En dryg km senare var jag ikapp Anders och la mig i rygg i motvinden bort mot vändningen. Var skönt att springa i rygg ett tag då jag var livrädd för att jag hade öppnat för hårt. Men när vi vände efter 10.5 km sa jag att jag kunde dra ett tag. Dock orkade inte Anders hänga med efter några km och när 3:e varvet började fick det bli sololöpning. Hade lite får bråttom vid varvningen 14 km och fick bara med mig sportdrycken. Gelen tappade jag. Även om det fortfarande kändes bra började motvinden kännas mer och mer. Var riktigt skönt att komma bort till vändningen och få medvind. Kändes då bra igen. Man möte folk hela tiden och många hejade och då blir man lite starkare. Att springa ifrån en sådan duktig löpare som Anders ger väldigt mycket positiv energi, men samtidigt blev jag återigen livrädd att det skulle straffa sig på andra halvan av loppet. De tre första varven gick på 24.02, 24.35, 24.22 och halvmaran passerades på ca 1.13,20. Det var egentligen 4 minuter snabbare än vad jag hade tänkt. 

 

Andra halvan började och det blev återigen motvind. Det började bli fler och fler varvningar nu. Men måste säga att de långsammare deltagarna vissade bra hänsyn och jag kunde i princip alltid springa den kortaste vägen. Då den första halvan gick såpass snabbt kände jag ingen press att kriga för att hålla samma tempo. 4:e varvet gick på 24.41. Var nöjd med att inte tappat mer. Nu var även Anders vid varvningen och kunde langa gel till mig. Men nu började de sista 14 km och väntade på att stora släggan skulle ta ner mig på jorden. Fick kämpa lite i motvinden bort och såg verkligen fram emot vändningen och medvinden vid 31.5 km. Dock fick jag inte det svaret jag ville vid vändningen och det kändes som jag verkligen fick slita nu. Var helt säker på att nu skulle det stora tappat komma. Hade blivit varnad för sista milen. Dock efter ytterligare några km kändes det under kontroll igen. 5:varvet gick på 25.08. Nu var det bara att kämpade sista 7 km! Även om jag tror att vinden hade mojnat lite var det inte roligt att springa bort i motvinden för sista gången. När jag kom bort till sista vändningen vid 38.5 km märkte jag att det inte skulle vara helt omöjligt att springa under 2.30. Försökte göra lite huvudräkning vilket tempo jag skulle behöva hålla, men hjärnan var inte i toppform då. Kom fram till att jag nog skulle behöva göra lite under 4 minuter per km för att klara det. Kom dock på efteråt att jag inte hade räknat med de sista 195 m efter sista varvet. Banan var inte helt flack och backarna som fanns var helt plötsligt riktiga mördarbackar. Kom fram emot 41 km och kände att pulsen inte var långt ifrån max nu. Benen var kraftlösa och andningen var kraftig. Nu var det bara vilja, samtidigt som jag först nu börjar inse att den stora släggan som gör att tempot avtar totalt hade missat mig. Kom fram till fotbollsplanen som ska rundas en sista gång innan målgång och märker att jag kommer att klara under 2.30 med lite marginal. Känner mest då att det är riktigt skönt att jag slipper att spurta för det. Passerar 42 km och försöker att öka lite sista 195 m, men utan resultat. Passerar mållinjen och slänger mig i gräset efter 2.29,30. Sen är minnet väldigt suddigt.

 

 

Kommer efter några minuter (?) tillslut upp och ser att det står fullt med folk runt mig. Får många gratulationer av känt och okänt folk. Staplar bort och tar mig något att dricka och lite choklad och chips. Benen är totalt förstörda och en nerjogg är inte att tänka på. När tvåan Daniel Ahl kommer i mål börjar det ändå kännas någorlunda igen. Nu dagen efter känns det okej, även om det långt ifrån är aktuellt att springa idag. Får bli cykel istället.

 

För att sammanfatta loppet är jag extremt nöjd. Fick frågan mest på skämt om jag skulle springa under 2.30. Men ärligt talat var det inte realistiskt och skulle gå ut i ett tempo lågt över det. Men nu låg jag istället långa delar av banan under 3.30 fart och det blev tillslut ett snitt på 3.32. Så nu får jag absolut fundera vilken min nästa mara ska bli. Håller dock fortfarande fast vid att det inte blir något SM och Stockholm marathon den 30 Maj. Men nästa år kanske? 

 

 

Prisutdelning. Mer bilder kommer förhoppningsvis!