Löparblogg - Success is my only option

Formen har kommit lagom till de avslutande tävlingarna. Efter ett riktigt bra terräng-DM 12 km har det fortsatt bra. Vinst Tjurruset och sedan blev det ett okej 10000 meters lopp på Stockholm stadium. Efter att inte ha haft den bästa känslan kom jag ändå runt de 25 varven på 32.29. Absolut inte nöjd med varken känslan eller tiden var det ändå pers med 13 sekunder, även om jag inte har sprungit distansen på bana förut.

 

Nu i helgen var det Lidingöloppet och jag sprang 15 km i M22. Formen visste jag var bra och terrängen passar mig väldigt bra. Åkte upp med Sisu Forshaga på fredag morgon och kunde jogga lite lätt på Lidingö och bara ta det lugnt på kvällen. Blev en tidig kväll då jag skulle springa redan kl 9.40 på Lördagen.

 

 

Startskottet gick och som vanligt blev det en väldig rusning på fältet. Försökte ta det lugnt och inte stressa upp mig fast jag kom lite längre bak i fältet. När första km passerades låg jag kanske på en 20 plats totalt (M22 och seniorerna startade samtidigt). Började dock att avancera lite nu när det började bli lite mer kuperat. Kom ifatt Linus Rosdal som jag brukar vara jämn med och tillsammans hjälptes vi åt att ta placeringar. Låg nu efter tre km 4:a (M22) och såg att jag började ta in på ledartrion som bestod av John Fotzik, Alexander Palm och Oscar Carlsson. Efter 5 km var jag var jag ifatt och i klungan låg även fjolårets finnkamps löpare på 10000 meter Emil Lerdal. Tre stycken löpare i Seniorklassen hade stuckit ifrån, men allt fokus var att komma bra i M22 och få en bra tid. Efter att avvaktat lite i klungan gick jag upp och drog i klungan, tillsammans med John började vi grilla dom andra. Efter cirka 8 km är banan väldigt kuperad och kändes som om klungan började spricka på riktigt. Kunde få små luckor i de tunga partierna, men framförallt John och Alexander kom tillbaka starkt i de branta backarna nerför. Dock när vi kom till Grönsta efter cirka 11 km var det bara John som orkade hänga på, även om Oscar inte var många meter efter, men i den tuffa Grönstabacken fick även han släppa helt.

 

När det nu bara var tre kilometer kvar och när jag kollade mig bakåt såg jag ingen. Började inse att det nu stog mellan mig och John om segern. Tryckte på lite extra i en backe, men han verkade inte ha nämvärt problem att hänga med. Vet att John är en riktigt bra spurtare och kände mig inte självsäker om det skulle avgöras på spurten. Tyvärr var jag nog också lite för nöjd med loppet och tyckte inte att det var någon katastrof med en 2:a plats, hade redan slagit rikigt duktiga löpare. Munen började att röra sig väldigt mycket på både mig och John nu och båda ville vissa att vi var piggare än den andra.

 

 

Med drygt 1.5 km kvar kom dock rycket i en nerförsback från John. Han fick en liten lucka och jag orkade inte täppa till och den växte sakta men tyvärr säkert. Höll avståndet mot slutet, men tog aldrig in något och slutatde på en 2:a plats 6 sekunder efter John. Tiden blev 49:36 och det var nästan två minuter snabbare än ifjol som var ett bra lopp.

 

Inget snack om att det är ett av mina absolut bästa lopp (kanske bästa). Tiden var nästan två minuter snabbare än ifjol och tog några rikigt fina skalper. Bland annat: 2 minuter före Andreas Åhwall och dryga 1.5 minuter före landslagslöparen Emil Lerdal. Dock är jag inte helt nöjd, kändes som jag vek ner mig lite mot slutet när det skulle avgöras. Trodde inte att jag skulle vara med och slåss om segern i förhand och var lite för nöjd och bekväm på slutet och tycker jag släpte en lucka för lätt. Ska dock understrycka att jag var trött, men borde kunna gjort det bättre, Men vet nu till Terräng-SM att jag kan slå alla i min klass och kommer att sälja mig betydligt dyrare då!