Löparblogg - Success is my only option

En svår uppgift under Bislett är bara att vara uppe i 24 timmar. Då man även bör vakna någon timme innan startskottet blir det ännu något längre. Då jag är kass på att vara uppe länge och sover gärna både 1 och 2 gånger på dagen om jag har möjlighet kommer jag använda mig utav koffein under tävlingen. Både genom kaffe, sportdryck och tabletter. För att ge maximal effekt under loppet kommer jag avstå från koffein i en månad innan loppet. Är inte jätte beroende av det annars, så det är inga problem än så länge.

 

Det är väl egentligen bara på jobbet det skulle vara gott med en kopp kaffe ibland. Speciellt igår då det var Fredagsfika. Då jag även är en ganska dålig fikare fick jag sitta där med min mugg med varmt vatten. Men det gick bra det med.

Då är första av 3 veckor med ökad träning avklarad. Blev en pulserande vecka. Då jag sprang 70 km de två första dagarna och planerade att springa Skutberget All-In (37km) och Kilterrängen med nerjogg hem (43km) till helgen hade jag enbart max 40 km att springa Onsdag till Fredag, då jag skulle enbart springa 18-19 mil denna vecka. Så blev bland annat löpvila på Fredag. Veckan slutade på 184 km löpnining. Alltså helt enligt planen. Veckans bästa pass var annars Torsdag EM. Körde 20 km med 2 stycken 5 km fartökningar i passet. Planen var att springa i 4 minuter fart på dom, men första gick i 3:45 fart och andra i 3:37 fart utan att jag behövde göra mycket alls. Så tror egentligen att formen är god, men saknar syrauthållighet.

 

Den här veckan ska vara lite hårdare, ca 20-21 mil. Dock har det känts lite segt nu i början av veckan. Kilterrängen tog hårdare på kroppen än jag ville, även om det inte gick fort. Tror det sliter på benen att halka runt. Så tog och avstog ifrån löpningen på eftermiddagen idag. Behöver ändå bara snitta 30 km per dag, så det är lugnt ändå. Räknar med att benen är piggare imorgon.

 

 

Vinst och fick ett bra träningspass, annars finns det inte så mycket positivt att säga om loppet. Men här kommer min upplevelse av dagen.

 

Starten gick och tag ledningen efter ca 100 meter. Kändes bra på uppvärmingen och inbilla mig att det fanns lite fart i kroppen. Vi blev en trio med mig, Andreas Uller och Bob Impola. Var väl ganska säker på att jag med lite tålamod skulle springa ifrån dom och fokusera bara på att göra mitt lopp. Kände dock ganska tidigt att det inte var någon super dag. Hade inget riktigt driv i steget när det blev blöt och kuperat. Förstog att det inte skulle bli någon speciellt bra tid, men trodde att jag avgjorde loppet redan vid 4-5 km då de två övriga släppte. Dock blev Andreas bara lite stängd bakom Bob när han tappa och var snart i rygg igen. Måste säga att jag blev riktigt förvånad att han var så stark.

 

Nu blev det mer tekniskt löpning och när jag sprang med en riktigt duktig orienterare inser jag hur klappkass jag är i tekniskt terräng. Framförallt utför. En riktigt gåta att jag vunnit Tjurruset några gånger. Tror att han hade lite mycket respekt för mig, absolut säker på att han skulle kunna sprungit ifrån mig rejält när det var som mest tekniskt och blöt. Sen hjälpte inte mina asfaltsskor utan fäste speciellt mycket. Halka mest runt. Då vi sprungit ca 12 km blev underlaget bättre och då kändes det ganska lugnt. Hade inga ambitioner att springa ifrån Andreas längre. Bestämde mig för att bara göra så lite som möjligt tills efter slalombacken. Vi sprang först på en grusväg parallelt med slalombacken, sedan rakt ner och sen uppför slalombacken. Här var det tydligt att dagsformen inte var den bästa. Brukar kunna springa uppför princip hela slalombacken, men idag gick jag mest bakom Andreas. Tryckte på lite efter slalombacken med 2 km kvar, utan att ha några planer på att avgöra loppet. Har förvånansvärt bra självförtroende när det gäller min spurt, så när vi kom upp och bara skulle runda grusplanen var jag säker på att det var lugnt. Fick luckan jag ville och kunde jogga in i mål. 

 

Väldigt utslagsgivande bana när formen inte är den bästa. Men hade egentligen varit konstigt om det hade gått snabbt idag. Har tränat hårt den senaste tiden med väldigt lite fart. Tidigare har jag levt på formtoppen från Terräng-SM och Lidingöloppet. Även om jag var först i mål skulle jag vilja påstå att Andreas Uller gjorde dagens överlägset bästa prestation. En ung kille som verkligen har utvecklats. Skulle bli väldigt förvånad om han inte kör över mig på denna bana nästa år. 

 

Avsluta med att springa hem de 21 km.

Då var detta 37 km långa minglet avklarat. Skulle grovt uppskatta att vi var 80 löpare som sprang någon distans. Då det var blandad kompot på löparna och vi skulle springa tillsammans var tempot allt annat än högt, max 6 min per km. Det var så där jobbigt långsamt att jag skulle tycka att det var pinsamt om någon annan såg mig springa. Men la mig första 2 varven mitt i klungan och hittade någon att prata med, sökte mig fram lite på 7.5 km slingan. Men sen ökade Leif Sjöström och en tjej farten lite och då var jag inte sen att hänga på. Löpningen kändes nu mycket bättre när jag fick springa i något som liknade normal distans fart. 

 

Men ett väldigt trevligt arrangemang. Kul att det finns så många duktiga löpare i Karlstad! Personligen får jag hoppas att det går fortare imorgon på Kilsterrängen.

Nu på Söndag är det tävling igen då jag ska springa Kilsterrängen. Ska bli väldigt roligt, även om jag inte prioriterar loppet på något sätt. 16 km kuperad terräng väntar med bland annat slalombacken i Kil. Passar perfekt!

 

Har vunnit de 3 gångerna jag har sprungit loppet förut. Med all respekt för övriga löpare så skulle det vara konstigt att satsa på något annat än det placeringsmässigt. Sen har jag ett banrekord där på 1.02.(07?), det bör inte vara omöjligt att förbättra. Sen har jag blivit hetsad av arrangörerna att springa under timmen de senaste åren. Har inte riktigt trott att det skulle varit möjligt av olika anledningar tidigare år, men utesluter det inte nu. 

 

Efter loppet kommer jag springa hem till Karlstad, men först ska jag fylla på energin med den underbara soppan som serveras där efter loppet. Helt klart loppets höjdpunkt!

Nu på Lördag ska jag springa Skutberget All-IN. Konceptet går ut på att vi springer tillsammans alla banorna på Skutberget, 10-10-7.5-5-3-1 km. Det blir ungefär 37 km. Det är ingen tävling utan ett gemensamt långpass som klubbkamraten Tobias Lindström anordnar. Förra året var det över 100 personer som sprang delar av passet. Distansen är såklart inget som skrämmer, utan det tuffa blir utan tvekan att springa så långsamt som det kommer gå. Ska verkligen försöka att lägga mig i klungan och vara lite social och se det som bra pannbensträning inför Bislett. 

 

Hänvisar nästan all träning jag gör till Bislett 24h. Visst har jag ett betydligt längre satsning än så, men just nu ligger allt fokus på just Bislett. Tar ett steg i taget.

En av tjusningarna med ultralöpningen är att man verkligen kan satsa mot en viss tävling, då man inte tävlar så mycket. Visst är jag extremt tävlingssugen, men roligare att tävla väl förberedd. När jag prioriterade kortare lopp kunde det vara tävlingar nästan varje helg som jag ville springa bra på. 1 månad kvar nu till Bislett och är redan övertaggad!

 

Nackdelen är dock när det inte går bra då man satsat länge på ett lopp. Det tar lång tid att få ta revansch. Är fortfarande väldigt besviken på mig själv efter Stockholm ultra. Det värsta är dock när folk säger att jag får ta det lite lugnare nästa gång. Det finns inte på världskartan att jag ska ha inställningen att springa saktare. Får helt enkelt träna mer så jag orkar 100 km i den farten eller snabbare.

Från och med idag kommer jag köra 3 veckor med ökad träning. Det kommer inte bli några intervallpass, men kommer lägga in typ 2*5 km i högre fart i en del distanspass. Närmare Bislett kommer jag även att lägga in korta sprintlopp under distansen några gånger i veckan.

 

 

Efter de här tre veckorna får jag känna hur kroppen känns. Känns det väldigt bra kör jag på någon dag till innan jag lättar träningen för Bislett.

Snart är det dags att börja springa lite igen, då en välbehövlig lätt vecka är över. Blev enbart 93 km löpning denna vecka. Då jag springer mer än det dubbla i vanliga fall känns benen riktigt pigga nu. Blev helvila både Måndag och Söndag. Ska bli skönt att få rutin på löpningen igen och springa lite mer mil. 

 

Närmast väntar 3 lite tuffare veckor och Kilterrängen nästa Söndag. Ska bli kul att sätta på mig nummerlappen igen.

Har bara gjort halva återhämtningsveckan, men längtar redan efter att få börja träna på riktigt igen. Har enbart sprungit 55 km på 4 dagar den här veckan. Så kryper i benen nu.

 

Annars var det en liten chansning att springa 4 raka veckor över 20 mil (205,205,228 & 226 km). Planen var såklart att jag skulle bli en bättre och starkare ultralöpare av det, väldigt säker på att så blev utfallet. Den andra möjligheten av träningen kunde ha varit att jag körde ner mig totalt i källaren och skulle ta tid att återhämta mig. Då det tog väldigt kort tid för mig att återhämta mig har jag klarat träningen bra. Det kommer att vara guld (dubbel bemärkelse) värt för Bislett. Kan garantera att om inget märkligt händer kommer det att bli ett ruskigt långt resultat där. Träningen har gott alldeles för bra för att det ska vara möjligt att misslyckas. Eller den chansen finns ju alltid, men väljer att blunda för det. Nu gäller det bara att fortsätta att vila upp sig i 3 dagar till innan sista 3 hårda veckorna börjar. 

Team kamraten och det otroligt duktiga löparen Frida Michold har en väldigt stor chans att få åka på sin karriärs hittillls största tävling och löpupplevelse, nämligen New york marathon. Då hon är med i en omröstning i Runners world med fyra andra om vem som ska få denna chans. Så gå gärna in på länken längst ner på inlägget och ge henne din röst. Tar bara någon sekund och du kan vinna fina priser.

 

Att jag skriver det här på min blogg beror inte på att vi representerar samma team, utan jag unnar verkligen Frida den här chansen och hoppas verkligen att hon får åka över Atlanten. Sen att hon är en fruktansvärt talangfull löpare som själv bestämmer hur bra hon ska bli är en annan sak. Så in oh rösta nu!

 

Har börjat återhämtningsveckan nu. Så det blev en vilodag igår. Behövdes inte mer för att benen var riktigt sugna på att springa. Men egentligen var det två vilodagar, då jag inte sprang på Söndag eftermiddag eller idag förmiddag heller. 

 

Idag blev det faktiskt intervaller och då jag inte ska springa många mil den här veckan passa jag på att trycka på lite. Inte direkt för att jag tror att jag kommer bli en bättre ultralöpare av det, utan mest för att det är kul. Passet med Göta blev 8 gr 4 minuter. Vi sprang i Mariebergsskogen. På varje varv var det en lång uppförsbacke (ca400 m) och en lite kortare utförsbacke (brantare).

 

 

Bra känsla rakt igenom. Som jag vill ha det är det ingen i Göta som ska hänga med mig när jag trycker på lite, även om världsmästare Sören var pigg i början av intervallerna. Kanske inte har jätte mycket fart i benen, men uppför kändes det  väldigt bra. Det var mitt klart starkaste parti av banan. Tror inte det var stor skillnad på min fart uppför och utför. Sen blev jag lite bekväm de 2 sista intervallerna då Sören klev av. Även om han inte var jätte nära mig sporras man att springa ifrån en duktig löpare som Sören. I mina ögon är han minst lika stor som Jonas Buud. 

 

Sprang till och från Mariebergsskogen, så fick ihop 25 km totalt. Då jag absolut inte vill springa mer än max 10 mil den här veckan får det inte bli många sådana pass.

Efter Tjurruset var planeringen att köra 4 hårda veckor. Så blev det också. Var ivrig så tjuvstartade med 4 mil dagen efter Tjurruset. Det kommande 4 veckorna blev alla över 20 mil.

 

 

Såklart skönt att få ihop lite mängd. Men det viktigaste av allt är att kroppen svarar och känns bra. Nu blir det 1 återhämtningsvecka med lite löpning och alternativ träning innan de 3 sista hårda veckorna inför Bislett börjar. Börjar närma sig!

Nu är fjärde och sista hårda veckan avklarad innan en återhämtningsvecka. Överlag svarade benen bra. Förutom på Fredagen då det var väldigt segt och stumt. Körde en lugnare dag då (22km) och det räckte för att benen skulle fungera bra under helgen. Tog även i desperation och stretcha och masserade överdrivet mycket för att få dom lite mjukare. Så efter det kunde jag utan problem köra dubbla långpass under helgen. Totalt blev det 226 km löpning denna vecka. Väldigt nöjd med hur träningen fungerar och optimistisk inför framtiden med Bislett närmast.

Springer såklart alla helger, men den här helgen är träningen, maten och vilan det enda fokuset. Har fått sällskap från Mora (Niklas Gunne) över helgen. Idag på förmiddagen blev det ett marathon i helt okej träningsfart. På eftermiddagen blev det en sväng till Våxnäshallen och 1 timme styrka och löpning hem. Nu återstår bara 1 dag av de 4 hårdaste träningsveckorna jag har någonsin gjort. Även om kroppen fortfarande känns bra ska det bli extremt skönt med en återhämtningsvecka. För såklart känns kroppen ganska seg stundtals. 

Nu är nästa mål efter Bislett bestämt. Det blir hemma arrangemanget Karlstad 6 timmar. Kommer ihåg när jag var funktionär där för några år sedan och idiotförklarade dom som sprang runt där på 200 meters banan. Skulle aldrig springa det där loppet. Dock förändras tiderna och när sportchef Johan ringde och frågade om jag skulle springa var det inget att fundera på. Ser verkligen fram emot att springa där den 23 Januari!

 

Målsättning?

Svårt att säga nu, men jag tycker verkligen inte att det Svenska rekordet på precis 9 mil är speciellt imponerande. Det säger sig själv att det borde vara bättre då det är ett snitt tempo på 4:00 och rekordet på 100 km är ett snitt tempo på 3:50. Sen såklart att det är bra. 4 blankt i 9 mil är inte kattpiss. Men tror att det är fullt realistiskt. Det som dock talar emot är att det enbart är 9 veckor efter Bislett. Kommer ta någon veckor att vila upp sig efter det och då blir det inte jätte många veckors träning fram till loppet. Blir svårt att hitta en ny formtopp. Sen kommer jag börja varva löpare efter typ 70 sekunder och få springa ytterkurva resten av loppet, så kommer bli längre än vad resultatet visar. Men nu ligger fokuset på Bislett!

 

 

Då det blir max ett intervallpass i veckan är det riktigt roligt att springa lite fortare då. Idag blev det 20 stycken 70-20 intervaller med Göta. Fick sällskap med Värlsmästaren Sören, så fick springa lite fortare än vad jag hade tänkt, samtidigt som ansträngningsnivån var lagom. Även Henrik (Bruno) var på hugget idag. Farten var jämn hela vägen och hade en bra känsla. Känns riktigt bra nu! Även om jag både fysiskt och mentalt ser fram emot återhämtningsveckan nästa vecka.

 

Sprang till Mariebergsskogen innan vi värmde upp där och sprang intervallerna. Sprang även såklart hem också då. Totalt blev det 25 km. Sen körde jag även 11 km morgonjogg. Så 36 härliga km idag.

 

Sen måste jag avsluta med något som gör mig glad. Läste på facebook att Sören ska hålla i ett löppass. Han avslutar inlägget med: "Vill ni lära er något av en världsmästare är ni välkomna dit!". Älskar när folk inte är så himla Svensson och vågar framhäva sina bedrifter själva. Bra Sören!

I fredags fick jag ett erbjudande om en fast tjänst på 100 % på en förskola. De flesta som har pluggat i 3.5 år på universitetet skulle utan tvekan tacka ja direkt när de får ett jobberbjudande på en arbetsplats som de trivs extremt bra på. Dock tackade jag nej.

 

Anledningen är väldigt enkel: Jag tror inte att jag kan bli världens bästa ultralöpare om jag jobbar 100 %.

 

Jag väljer istället att jobba i vikariepoolen ett tag till. Då kan jag på ett bättre sätt planera jobbet efter träningen och kan jobba så länge jag vill/behöver. Passar perfekt för tillfället.

Tredje hårda veckan av fyra är avklarad. Efter att ha kört två veckor i rad med 205 km blev det 228 km löpning den här veckan. Benen och kroppen känns dock fortfarande riktigt bra. Har fortfarande svårt att hålla ner distansfarten. Ligger runt 4:40 och behöver absolut inte springa snabbare då tempot under Bislett kommer att vara betydligt långsammare. Men tar med mig en positiv känsla till sista hårda veckan innan det blir en vecka återhämtning.

 

Håller på med en individuell idrott och sätter självklart min egen träning som överlägsen prio ett. Men även om så är fallet betyder inte det att jag inte vill hjälpa andra i träningen. Igår ringde en tjej som bestämt sig att elitsatsa på triathlon och fråga om jag kunde hjälpa henne med löpteknik. Så efter förmiddagspasset idag blev det en sväng till Tingvalla för 1 timme teknikträning med henne. Hon var nöjd och jag var nöjd att vara till nytta. 

Nu på förmiddagen blev det ett långpass på 50 km i underbart höstväder. Sprang bort till Skåreberget och hämta upp Anders, sen sprang vi bort till en led norr om Grava kyrka. Till en början var den hur fin som helst, men dock tog den slut väldigt fort och det blev asfaltslöpning igen en sväng. Vi sprang lite hit och dit, men trevligt ändå och fick ihop mina mil. 

 

Innan jag börja springa åt jag ingen frukost, enbart en banan. Istället tog jag med 4 dubbelmackor med mycket smör och korv på. Åt de första 2 efter 10 km och de andra 2 efter 30 km. Självklart i farten. Testa det här upplägget för att kolla hur kroppen reagerar att äta när den är tom på energi. Kommer att vara det under Bislett. Under de här 50 km fungera det utmärkt. Kändes riktigt bra hela vägen. Har sprungit 202 km den här veckan, men kommer ändå att köra ett eftermiddagspass idag. Tror det kan vara bra att köra ett pass till efter ett långpass ibland, för att vänja kroppen att springa med lite sega ben. Allt för Bislett.

 

Avslutar med något helt annat att fundera på. Varför tror ni att Petter Northug är världens kändaste och välbetalde Skidåkare? 

(Vill inte få svar på frågan)

 

 

Har varit ledig idag. Så passade på att köra ett långpass på förmiddagen och testade ett nytt näringsintag inför Bislett. Nämligen olivolja. Kändes som en kanon plan då olivolja innehåller 880 kalorier per 100 gram. Så krävs enbart 2-3 liter så klarar jag mina 24 timmar. I teorin var det perfekt. 

 

Sprang 10 km innan jag tog upp olivoljan och drack en knapp dl. Kändes helt okej. Sprang 10 km till och drack ungefär 1.5 dl. Den här gången var det inte lika trevligt. Tog någon km till innan jag börja må illa, men kunde inte få ur det ur kroppen. Nu börja det bli en riktig pina. Planen var att dricka 1 dl till efter 30 km, men mådde så jävla dåligt och fick kväljningar bara jag tänkte på flaskan. Kom hem efter 38 km och la mig direkt på golvet på balkongen. Låg där i cirka 30 minuter innan jag duschade. Aptiten var helt ur funktion, men orka tvinga i mig lite röda linser innan jag gick och la mig och sov.

 

Så här i efterhand vet jag inte hur jag tänkte. Även om jag bara skulle sitta i soffan och dricka olivolja skulle jag må dåligt. Vet inte varför det skulle funka bättre under fysisk aktivitet i över 3 timmar. Stirra mig blind på kalorierna. Sen är jag tveksam på att kroppen hinner ta till sig enbart fett. Tror kolhydrater är betydligt bättre, alternativ i kombination med fett. Blir att prova något godare nästa gång!