Borlänge 6-timmars

Som jag skrev i tidigare inlägg blev det en lyckad dag igår. Hann 90200 meter på mina 6 timmar och det innebär ett svenskt rekord och nordiskt rekord med 200 meter. 

Loppet:
Skrev innan loppet att jag skulle gå för 86-87 km, men det var egentligen bara skitsnack. Kändes kroppen bra ville jag 90 km. Så försökte hitta ett lugn tempo i början och det visade dig vara precis under 4 minuters fart. Rullade på i det tempot de första milen och hade varvtider på ca 7:55 (varvet 1992 meter) sen hände något och varvtiderna blev istället ca 7:40-7:45. Tänkte att jag måste hålla mig kall och inte springa på för fort, men tog några varv innan det gick lite långsammare igen. Då det var rätt blåsigt (ca 10 sek/m) försökte jag framförallt ta det lugnt i motvinden.


Maten fungerade klockrent under loppet och varvade på framförallt välling och smörgås. Även lite banan och sportdryck. På slutet gick jag på nötkräm och Cola. Tog något varje varv som bästa flickvännen gav mig.

Passerade marathon på 2:45 och det kändes fortfarande väldigt bra, men var medveten om att över halva loppet var kvar. Det fortsatte att rulla och det var inte förens efter 60 km som jag hade första varvet över 4 minuter fart och nu börja det bli jobbig och visste att de 2 sista timmarna skulle bli en kamp, men trodde att jag borde klara 88 km iaf. Nu tog jag varv för varv och försökte hålla så nära 8 minuter på varvet som möjligt. 

Sen blev det bara 1 timme kvar och då hade jag sprungit ca 76 km. Så låg fortfarande under 4 minuters fart som skulle innebära över 90 km. När jag sedan 2 varv senare passerade 80 km hade jag 42 minuter på mig att klara milen. Låter kanske inte så svårt, men efter 80 km är det tuffare. Räkna snabbt ut att jag kunde springa på ca 8:20-25 varven för att klara det. Men ärligt talat trodde jag inte att det skulle gå, men speakern hetsade upp både mig och publiken vid varje varvning. 

De två kommande varven gick på 8:20 och nu börja jag tro att det skulle gå. Sen när det tredje och fjärde gick lite snabbare och jag hade 8:50 på mig sista varvet insåg jag att det faktisk kommer att gå. Passerade 9 mil med 46 sekunders marginal och kunde skrika ut min lycka. 

Nu ska jag njuta av det här och princip vila i en vecka innan innan jag ser framåt. För visst är jag nöjd för tillfället, men jag har betydligt högre mål än det här. För jag är långt ifrån bäst i världen (än).





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0