Löparblogg - Success is my only option

Igår gick 2012 upplaga av Tjurruset av stapeln och givetvis med mig på startlinjen. Formen kändes förvånansvärt bra trots den mycket begränsande träningen den senaste tiden. I år hade vi ju även ett lag som bestod utöver mig av Benjamin Ahlbäck, Elin Axelsson, Agnes Sjöström och Martin Axelsson. Kan säga nu att våran utklädnad gick i temat Kenya. Så efter jag hade varit förlöpare på Kalvruset var det bara att börja måla sig och klä ut sig lite. Det medföljde dock att uppvärmningen blev väldigt kort och lite stressig, men det funkade.

 

När starten gick var det fullrulle som gällde på den väldigt snabba startsträckan. Som beräknat var det Anders Kleist som tog en tidig ledning och utökade den hela vägen. La mig i rygg på Enhörna löparen Hans Brolund på en tredje plats. Hörde att vi fick en lucka bakåt och det kändes väldigt bra. Sen sprang vi in i skogen och det var betydligt svårare att hålla en bra löprytm. Låg kvar i rygg men inte lika nära längre för att kunna se vart jag sätte ner föterna. Hörde att en löpare kom närmare oss men ville inte titta bakåt, även om jag var ganska säker på att det var gamla storlöparen Claes Nyberg. Efter en brantare nerförslöpning ramla jag rakt på ansiktet och mycket riktigt passerade Claes. Slängde en blick bakåt men såg ingen på långa vägar. Hade någon meter upp till Hans och Claes när vi kom ut ur skogen och ut på en grusväg. Tog in avståndet ganska direkt och var i rygg när vi åter sprang in i skogen. Dock var tränden tydlig. Jag tappade aldeles för mycket på den svåra och knixiga skogslöpningen. Var ett väldigt långt skogsparti nu där vi bland annat sprang längs en bäck ganska länge.

 

Tillslut kom vi ut på en kohaga och avståndet fram hade blivit drygt 20 sekunder. Trodde att det skulle bli lite mer lättlöpt och att jag skulle kunna ta in mycket av luckan. Dock blev det det motsatta. Riktigt tungsprunget med lera och "träsk". Vattnet var upp till midjan på några ställen och riktigt svårt att göra något som ens liknade löpning. När det var klart blev det några hundra meter med väldigt lätt löpning och jag försökt gasa på riktigt mycket. Dock märkte jag att avståndet fram till Hans och Claes var lite för långt och när vi närmade oss målområdet blev det väldigt många hinder igen och mycket löpning i Vatten. Kunde istället kosta på mig några sekunder och ta Kenya flaggan i det sista träsket, över sista hindret och över upploppet. Avståndet bakåt var så stort att jag inte såg någon och hade inte sett någon bakom på väldigt länga. Det visade sig att det var över 1.5 minut bak till 5:an. Som förövrigt var Kils (snart Göta) Anton Nilsson som gjorde ett kanon lopp. Förmodligen det bästa han har gjort. Blev alltså en upprepning av fjolårets 4:e plats.

 

 

Nöjd ändå med loppet. Mot Kleist fanns det inget att göra men hade med bättre skogslöpning kunnat utmanna om 2:a platsen. Men just skogslöpning är inget jag prioriterar att bli bra på. Dock är det väldigt frustrerande att man måste släppa en lucka när man inte är trött och det beror på att man inte kan springa snabbare för den svåra skogslöpningen. Ser man till året innan 2011 var jag mycket närmare Claes Nyberg. Ifjol var han cirka 1.5 minuter före mig och i år 25 sekunder. Det är en klar förbättring. Benen och kroppen kändes faktiskt riktigt bra och hade önskat att det var ett lätt millopp igår istället för det kändes väldigt bra när vi sprang den lätta biten i början. Men det kommer chanser på det också. Dagens distans på 26 kilometer kändes också väldigt bra.

 

För det andra i vårat lag gick det också väldigt bra. Benjamin kom på en 23:e plats och Martin kom på en 107:e plats i sin debut. Tjejerna sprang också riktigt bra i damklassen och Agnes slutade på en 4:e plats och Elin på en 14:plats. Det var en såndan bra laginsats så att det blev Seger i Lagtävlingen! Marginalen till tvåan var ynka 38 sekunder. Att vi vann var en stark och jämn laginsatts. Skulle jag plocka ut den som avgjorde segern så skulle det utan tvekan säga Elin. Så imponerad av den tjejen så det finns inte. Egentligen är det här loppet 10 gånger för långt för henne, men det struntade hon i och sprang hur bra som helst! Så om du läser det här Elin så är jag sjukt stolt över dig!

 

Dagen började dock med att syrran sprang kalvruset på ett mycket bra sätt. Tog sig runt de 200 metrarna utan några problem.