Löparblogg - Success is my only option

Uppstigning 5:30 för 2 timmars cykel. En snabbare frukost och sedan 15 min snabbt cyklande till CCC för en utbildning för jobbet. Avslutas med lunch och sedan 3.15 timmar cykel. Avslutar vid inre hamn för en reklaminspelning med Lindahls kvarg. Sedan avslutade jag dagen med ytterligare 30 min cykel. 

Så även om jag väljer att löpvila några dagar av säkerhetsskäl blir inte träningsmängden lidande.

Starten gick och som tänkt la jag mig bara i rygg och hängde med så gott jag kunde. Kände dock redan efter 1km att Per Alsterdal hade hög fart. Heller egentligen gick det inte så fort, men med min dagsform kändes det snabbt. Vi hade sällskap med Niklas Wassberg och L-O Gävert. Efter ca halva loppet kom banans tuffaste backe och släppte medvetet en lucka på Per som jag trodde jag skulle ta in utför. Tog in lite i början, men sen var det klasskillnad. Per drygade ut meter för meter och jag gav upp hoppet att komma ifatt honom med 1 km kvar. Niklas sprang förbi mig och jag la mig bara i rygg och väntade på spurten om 2:a platsen. Tryckte på med hundra meter kvar och fick en lucka.

Var 20 sekunder efter Per på tiden 27:18. Tiden var bara 8 sekunder sämre än ifjol med en form och känsla som är bedrövlig. Så har tro på att det ska kunna gå bra på de kommande korta loppen. För kan garantera att så här dålig är jag inte på lopp runt milen.

Efter lite vila och förkylning blir det I2-loppet imorgon. Sprang första gången idag (24km) efter förkylningen. Kändes okej, men inte mer. Bör klara springa de 8 km i alla fall.

 

Egentligen har jag dock inte bestämt mig helt om jag springer loppet imorgon. Bestämmer mig efter en kort morgonjogg. 

 

Har egentligen inget annat mål än att vinna loppet. Med dålig form kommer det att bli en tuff uppgift att försvara förra årets seger. Då det är bra löpare som delta, med Niklas Wassberg och Per Alsterdal i spets. Det kommer att bli väldigt tufft, men tror det kan bli vinst, men det kan lika gärna bli en 7:e plats. Känns väldigt ovisst. 

 

Jag är dock inte dödssjuk och har förhoppningar om att börja springa igen senast fredag och springa I2-loppet på Lördag. Men det återstår att se om det blir så.

Detta gör jag för att jag tror det är bäst långsiktigt för min ultralöpning. Jag är ute efter en träningsförändring som ska utveckla mig, för att sedan gå tillbaka till mer mängd. Kommer snitta ca 14-15 mil per vecka de kommande månaderna. 

Den här träningen kommer jag att göra fram till SM 100 km den 13 Juli. Det tror jag inte är optimalt för just den tävlingen och kommer ta det som en del av uppladdningen till VM. Sen kan man kanske tycka att jag borde prioritera den tävlingen då jag inte är uttagen till VM och det är min sista chans att visa att jag borde få springa där, men mitt mål för säsongen är inte att delta på VM. Mitt mål för säsongen är att springa väldigt bra på VM. Då tror jag att det här är det bästa upplägget för att göra det. Sen kan jag personligen tycka att jag ändå redan har bevisat att jag bör få springa då, men inget är klart före uttagningen är gjord. Men jag lägger upp säsongens träning för att prestera den 27 November i Spanien.

Nu har jag vilat 1 vecka efter mitt 6-timmars och är igång igen. Det blir dock en väldigt lugn första vecka. Idag blev det 14 km terränglöpning, squash och lite lugn cykel. Annars blir det mest transportlöpning till och från jobbet. Planen är även att jag ska med flickvännen på att gruppass på KMTI. Det ska bli spännande.

 

Efter den här veckan hoppas jag vara igång med träningen på riktigt igen. Har dock inte riktigt bestämt mig än om det blir en ny mängdperiod eller om det blir mer fokus på fart ett tag. Ska rådfråga Rune först. Planen med träningen den här säsongen är att vara som bäst när det är VM. Sen är det även ett SM innan det.

 

 

Jag har som planerat inte tagit ett löpsteg sedan Borlänge, men nu känns det som jag vill börja träna igen. Dock är benen inte helt återställda än och ska försöka vara smart och vila några dagar till. Det enda som kan likna träning är cykel fram och tillbaka till jobbet.

 

Har försökt att njuta av resultatet och är nöjd för tillfället med det, men jag är långt ifrån bäst i världen. Så jag har ingen anledning till att vara helt nöjd än.

Äntligen är det klart om SM 100 km. Det kommer att gå den 13 Juli under SM-veckan i Norrköpning. Det känns väldigt bra för sporten att få vara en del av den veckan och hoppas att det kan locka de bästa ultralöparna dit. Jag kommer iaf vara där och oberoende på vilka andra som är där kommer jag satsa på ett SM-guld. Ser verkligen fram emot det!

 

Det enda problematiska är att lag-SM går samtidigt i Norrköping. Så om Göta kommer till final får det skaffa en annan 5000-löpare. Men helt säker på att både jag och Göta vill att jag ska springa mina 100 km.

 

Så det blir två ultralopp till detta år, SM och VM. (Får jag hoppas)

Annars i dagarna har det rasat in gratulationer från alla möjliga håll, speciellt på facebook. Även om jag springer för min egen skull känns det extremt uppmuntrande och roligt när andra ger beröm för ens insatts. Det uppskattas verkligen. Tack alla!

Sen för att rekordet skulle bli godkänt fick jag göra ett dopingtest igår. Svaret kommer om 3-4 veckor. Fått frågan om jag är lite spänd tills resultatet kommer. Det kan jag sägs direkt att jag inte är, jag har stenkoll på vad jag stoppar i mig. 

Sveriges radio ringde förut och ville göra en direktsänd intervju kl 16 idag. Så har ni tråkigt då får ni gärna lyssna. 

Skrev innan loppet att jag skulle gå för 86-87 km, men det var egentligen bara skitsnack. Kändes kroppen bra ville jag 90 km. Så försökte hitta ett lugn tempo i början och det visade dig vara precis under 4 minuters fart. Rullade på i det tempot de första milen och hade varvtider på ca 7:55 (varvet 1992 meter) sen hände något och varvtiderna blev istället ca 7:40-7:45. Tänkte att jag måste hålla mig kall och inte springa på för fort, men tog några varv innan det gick lite långsammare igen. Då det var rätt blåsigt (ca 10 sek/m) försökte jag framförallt ta det lugnt i motvinden.

Maten fungerade klockrent under loppet och varvade på framförallt välling och smörgås. Även lite banan och sportdryck. På slutet gick jag på nötkräm och Cola. Tog något varje varv som bästa flickvännen gav mig.

Passerade marathon på 2:45 och det kändes fortfarande väldigt bra, men var medveten om att över halva loppet var kvar. Det fortsatte att rulla och det var inte förens efter 60 km som jag hade första varvet över 4 minuter fart och nu börja det bli jobbig och visste att de 2 sista timmarna skulle bli en kamp, men trodde att jag borde klara 88 km iaf. Nu tog jag varv för varv och försökte hålla så nära 8 minuter på varvet som möjligt. 

Sen blev det bara 1 timme kvar och då hade jag sprungit ca 76 km. Så låg fortfarande under 4 minuters fart som skulle innebära över 90 km. När jag sedan 2 varv senare passerade 80 km hade jag 42 minuter på mig att klara milen. Låter kanske inte så svårt, men efter 80 km är det tuffare. Räkna snabbt ut att jag kunde springa på ca 8:20-25 varven för att klara det. Men ärligt talat trodde jag inte att det skulle gå, men speakern hetsade upp både mig och publiken vid varje varvning. 

De två kommande varven gick på 8:20 och nu börja jag tro att det skulle gå. Sen när det tredje och fjärde gick lite snabbare och jag hade 8:50 på mig sista varvet insåg jag att det faktisk kommer att gå. Passerade 9 mil med 46 sekunders marginal och kunde skrika ut min lycka. 

Nu ska jag njuta av det här och princip vila i en vecka innan innan jag ser framåt. För visst är jag nöjd för tillfället, men jag har betydligt högre mål än det här. För jag är långt ifrån bäst i världen (än).

Som jag nämt tidigare är målsättningen 86-87 km. Det finns ingen anledning att ändra det. Kroppen känns väldigt bra och uppladdningen har varit klockren. Ska bli väldigt roligt imorgon och är väldigt optimistisk.