Löparblogg - Success is my only option

Då var ultradebuten avklarad och dessutom gick det väldigt bra! Det slutade med vinst och en putsning av banrekordet med drygt 70 minuter. Här kommer min upplevelse av Silverleden 64 km:

 

När starten gick var tanken att bara tassa på i ett lugnt och behärskat tempo. Per Alsterdal hade dock mer bråttom och tempot från start blev inte jätte långsamt. Dock var det ganska lättsprunget i början och det gjorde inte så mycket att tempot var lite högre än planerat. Vi blev ganska direkt en trio med utöver mig och Per även Andreas Blomgren. Blev väldigt förvånad att Simon Sveder och Niklas Gunne inte prova att hänga med ens. Kilometrarna rullade på bra i början och vi pratade ganska mycket med varandra. Vi passerade 10 km på ganska exakt 45 minuter och nu hade banan börjat att bli ganska knixig, men dom riktigt tuffa backarna hade inte börjat än. Kändes väldigt skönt att komma ut på grusvägarna några hundra meter och trycka ut steget lite. Strax efter andra vätskan efter ganska exakt 15 km började den första rejäla stigningen. Per är väldigt stark uppför och jag valde att släppa en lucka då jag inte ville riskera att ens komma nära syratröskeln. Efter backens slut strunta jag helt i ett försöka ta in de 40-50 meter som Per nu låg före mig. Vi kom nu in på en väldigt knixig stig och man fick verkligen se vart man sätte fötterna. Sen började en riktigt rejäl backe på den lilla stigen. Väldigt brant stundtals och jag växlade mellan att springa och gå. Tog in luckan på Per som verkade ganska trött redan nu. Nerför gick det att springa på helt okej, även om det på många ställen var för brant och väldigt mycket stenar och rötter. Från och med nu (ca18km) var jag i ledning resten av loppet. Per låg ganska nära några km till, men annars var det sololöpning nu.

 

Efter att jag passerat vätskan strax efter 20 km kom jag ut på en liten grusväg som övergick till en traktorväg. Nu var det inga backar på ett tag, men istället extremt blöt. Betydligt blötare och lerigare än det har varit för mig på Tjurruset de senaste åren. Så det var bara skönt när vi sprunigit förbi myrarna och det börja stiga igen. På toppen av den långa stignigen blev det återigen knixig stiglöpning. Nu fick verkligen fötterna jobba. Strax efter fjärde vätskan började ett backpris, där det var snabbaste tid från botten av backen till toppen som fick ett pris. Hade inga planer att gå för det och spang och gick uppför den långa branta backen. Dock var det tillräcklingt snabbt ändå för att vinna det priset och få utmärkelsen "King of the hill". Nu var halva loppet avklarat och det kändes fortfarande väldigt bra. Efter backpriset var det riktigt tekniskt och brant utförslöpning. Nu var det ett parti av banan det inte hände särskilt mycket. Trippade runt på stigarna och letade hela tiden efter banmarkeringar och försökte att inte trampa snett på någon sten eller rot. 

 

Efter ca 45 km började jag känna mig lite sliten, men fortfarande under kontroll. Här bommade jag även en vätskestation och det blev ingen vätska eller tilltugg mellan 35 och 51 km. Var absolut inte optimalt då det var ganska varmt. Hade även druckit och ätit lite dåligt på det föregående stationerna. Stanna till vid stationen vid 51 km och försökte dricka ikapp lite. Dock är det svårt att göra det och jag fick helt plötsligt väldigt tungt i de brutala backarna som kom nu. Blev betydligt bättre när jag kom ut på lite större stigar och nästan helt platt. Det var nu 1 mil kvar och även om jag var trött kunde jag rulla på bra på det lätta partiet. Kilometrarna var långa nu och jag ville bara till mål nu. Strax efter 60 km när jag trodde att det värsta var avklarat kom den klart brantaste backan på hela loppet. Nu fick jag nästan använda händerna för att ens komma upp för backen. Det säger lite om hur brant det var. Att springa där var absolut inte aktuellt. Efter någon kilometer till kom jag ut på fotbollsplanen och såg målet. Riktigt skön känsla då jag hade längtat till målet nu i nästan 1 mil. 

 

Gick i mål på tiden 5.13. Det blir ett snitt på ca 4.55 per km på de 64 km. Fick vänta i ganska exakt 1 timme innan tvåan Andreas Blomgren kom i mål. Det jag bör förbättre är dock att dricka och fylla på med något att äta redan tidigt i loppet. För att göra ett bra Stockholm ultra (100 km) måste jag absolut förbättra det för att orka hela distansen. Men som helhet väldigt nöjd och en erfarenhet rikare! Framförallt var det väldigt roligt!

 

Nu dagen efter känns det helt okej. Lite skavsår och stela hälsenor. Men muskulärt känns det väldigt bra. Hoppas att återhämtningen går fort så jag kan bygga lite mängd till Stockholm ultra. Idag blir det dock ingen löpning. Nöjer mig med en lugn cykeltur.