Måste lyssna på kroppen!
Vaknade igår förkyld och med en vilopuls på över 20 slag över det vanliga. Normalt sett betyder det vila, för att då är det något som inte står rätt till i kroppen, men ignorerade det då och åkte till Torsby och körde Borejoggen. Resultatet blev där efter också. Väldigt tydligt om jag gjorde rätt heller fel att springa Borejoggen.
Efter en helt okej uppvärmning var det dags att köra igång. Svårt att förklara känslan. Benen kändes ändå helt okej och vet att formen är bra (Pers 5000m 2 dagar innan), men ändå kändes det riktigt segt. Kom till första kilometern och var riktigt seg och när vi sedan hade gjort första backen var jag också ordentligt trött och släppte en liten lucka fram. När vi sedan sprang nerför den längsta backen var jag totalt slut och ville bryta. Då hade vi sprungit drygt 3.5 km i ett inte särskilt snabbt tempo. Har faktiskt ingen aning om varför jag inte bröt där. Kroppen var totalt slut. Kilometertiderna blev en katastrof och sprang ett par kilometer i 3.50 tempo. Kom i mål i alla fall på en 8:plats på tiden 29:38. Kan jämnföras med en 2:plats på tiden 28:34 året innan.
Efter sådana här lopp brukar man i alla fall vara nöjd att man kämpade sig i mål, men det var jag inte nu. Visste att det var något skit i kroppen, så borde absolut ha brutit tidigt, eller borde inte ens startat. Man har aldrig brutit ett lopp och det tar emot att göra det. Om kroppen inte är helt hundra ska man inte springa och det vet jag. Ville dock väldigt gärna springa det här loppet och struntade i det. Tar vilopuls varje morgon och tar den på allvar. När vilopulsen är på 70 istället för på 45-48 är det något som inte står rätt till. Har haft väldigt tur ändå. Efter att ha mått jätte dåligt efter loppet och varit sängliggande resten av midsommarafton mår jag betydligt bättre idag. Känner mig bra och pulsen är på det normala igen. Blir ändå att vila idag och sen känna hur det känns imorgon. Tänker inte riskera något.
Det värsta ändå när man har sprungit riktigt dåligt är att få kommentarerna efteråt. Istället för att få höra sanningen att man sprang som en kratta, får man höra: Bra du sprang, grattis, en 8:plats är ju jätte bra, under 30 minuter är superbra, du såg ju inte trött ut ens. Man blir bara mer irriterrad då och när jag måde riktigt dåligt igår också gjorde inte saken bättre. Därför var det riktigt skönt att få ett facebook meddelande igår som det stog: Va fan sysslade du med idag? Vet att jag sprang riktigt dåligt och vill inte höra något annat än det. Nu fanns det ju en orsak till det, men ibland finns det inte det.
Min syster Natalie (född 2007) sprang också igår och räddade familje hedern. Spang 1.5 kilometer med upp till 5 år äldre tjejer. Det slutade med en 103 plats (av 125) på tiden 16.44.
Resultat Borejoggen: http://www2.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_438091/cf_359/Resultatlista_Borejoggen_2012.PDF
Resultat Minijoggen: http://www2.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_438090/cf_359/Resultat_minijoggen_2012.PDF
3.50 tempo och totalt slut efter halva loppet!
Kommentarer
Postat av: L-O
Vi måste lära oss bryta oftare ;-) och även springa snabbare. Kan inte komma in en kenyan och en norsk på pallen sådär hur som helst! Du är en stönig men galen jäv.. iaf :-)
Postat av: André
Springa snabbare låter bra! Men även att enbart springa när man mår bra. Blir att ta en ordentlig revanch nästa år!
Postat av: L-O
Absolut. Din vilja är grym och det är viktigt, men denna dag lärde du dig att du måste lyssna på kroppen. Alltid lär man sig något som jag brukar säga :-)
Trackback
