Löparblogg - Success is my only option

När man är inne i en period då det går bra och man vill bara träna mer är det väldigt frustrerande att ta en återhämtningsvecka. Det är bara Tisdag nu och jag är redan uttråkad... Men det behövs ibland och absolut efter ett tufft ultralopp. Sen kanske inte jag är den som bromsar ändå, men har fått en ny tränare som jag litar på till 110 % och det är han som rekommenderar återhämtningsveckan. Som plåster på såren ska jag få springa 600 km de kommande 3 veckorna. Med veckovolymen 18-20-22 mil. Så behöver inte vara orolig att jag ska få träna jätte lite i fortsättningen. Sen måste väl även tilläggas att jag inte har vilat helt efter Silverleden. Det har ändå blivit 9 timmar alternativträning på de 3 dagarna som har gått, mest cykel.

 

Min nya tränare förtjänar ett eget inlägg. Så återkommer med vem det är. Men kan säga om jag fick välja vem som helst i världen som tränare skulle det bli denna man. Det är framförallt hans attityd till löpningen som imponerar på mig.

 

 

Då var ultradebuten avklarad och dessutom gick det väldigt bra! Det slutade med vinst och en putsning av banrekordet med drygt 70 minuter. Här kommer min upplevelse av Silverleden 64 km:

 

När starten gick var tanken att bara tassa på i ett lugnt och behärskat tempo. Per Alsterdal hade dock mer bråttom och tempot från start blev inte jätte långsamt. Dock var det ganska lättsprunget i början och det gjorde inte så mycket att tempot var lite högre än planerat. Vi blev ganska direkt en trio med utöver mig och Per även Andreas Blomgren. Blev väldigt förvånad att Simon Sveder och Niklas Gunne inte prova att hänga med ens. Kilometrarna rullade på bra i början och vi pratade ganska mycket med varandra. Vi passerade 10 km på ganska exakt 45 minuter och nu hade banan börjat att bli ganska knixig, men dom riktigt tuffa backarna hade inte börjat än. Kändes väldigt skönt att komma ut på grusvägarna några hundra meter och trycka ut steget lite. Strax efter andra vätskan efter ganska exakt 15 km började den första rejäla stigningen. Per är väldigt stark uppför och jag valde att släppa en lucka då jag inte ville riskera att ens komma nära syratröskeln. Efter backens slut strunta jag helt i ett försöka ta in de 40-50 meter som Per nu låg före mig. Vi kom nu in på en väldigt knixig stig och man fick verkligen se vart man sätte fötterna. Sen började en riktigt rejäl backe på den lilla stigen. Väldigt brant stundtals och jag växlade mellan att springa och gå. Tog in luckan på Per som verkade ganska trött redan nu. Nerför gick det att springa på helt okej, även om det på många ställen var för brant och väldigt mycket stenar och rötter. Från och med nu (ca18km) var jag i ledning resten av loppet. Per låg ganska nära några km till, men annars var det sololöpning nu.

 

Efter att jag passerat vätskan strax efter 20 km kom jag ut på en liten grusväg som övergick till en traktorväg. Nu var det inga backar på ett tag, men istället extremt blöt. Betydligt blötare och lerigare än det har varit för mig på Tjurruset de senaste åren. Så det var bara skönt när vi sprunigit förbi myrarna och det börja stiga igen. På toppen av den långa stignigen blev det återigen knixig stiglöpning. Nu fick verkligen fötterna jobba. Strax efter fjärde vätskan började ett backpris, där det var snabbaste tid från botten av backen till toppen som fick ett pris. Hade inga planer att gå för det och spang och gick uppför den långa branta backen. Dock var det tillräcklingt snabbt ändå för att vinna det priset och få utmärkelsen "King of the hill". Nu var halva loppet avklarat och det kändes fortfarande väldigt bra. Efter backpriset var det riktigt tekniskt och brant utförslöpning. Nu var det ett parti av banan det inte hände särskilt mycket. Trippade runt på stigarna och letade hela tiden efter banmarkeringar och försökte att inte trampa snett på någon sten eller rot. 

 

Efter ca 45 km började jag känna mig lite sliten, men fortfarande under kontroll. Här bommade jag även en vätskestation och det blev ingen vätska eller tilltugg mellan 35 och 51 km. Var absolut inte optimalt då det var ganska varmt. Hade även druckit och ätit lite dåligt på det föregående stationerna. Stanna till vid stationen vid 51 km och försökte dricka ikapp lite. Dock är det svårt att göra det och jag fick helt plötsligt väldigt tungt i de brutala backarna som kom nu. Blev betydligt bättre när jag kom ut på lite större stigar och nästan helt platt. Det var nu 1 mil kvar och även om jag var trött kunde jag rulla på bra på det lätta partiet. Kilometrarna var långa nu och jag ville bara till mål nu. Strax efter 60 km när jag trodde att det värsta var avklarat kom den klart brantaste backan på hela loppet. Nu fick jag nästan använda händerna för att ens komma upp för backen. Det säger lite om hur brant det var. Att springa där var absolut inte aktuellt. Efter någon kilometer till kom jag ut på fotbollsplanen och såg målet. Riktigt skön känsla då jag hade längtat till målet nu i nästan 1 mil. 

 

Gick i mål på tiden 5.13. Det blir ett snitt på ca 4.55 per km på de 64 km. Fick vänta i ganska exakt 1 timme innan tvåan Andreas Blomgren kom i mål. Det jag bör förbättre är dock att dricka och fylla på med något att äta redan tidigt i loppet. För att göra ett bra Stockholm ultra (100 km) måste jag absolut förbättra det för att orka hela distansen. Men som helhet väldigt nöjd och en erfarenhet rikare! Framförallt var det väldigt roligt!

 

Nu dagen efter känns det helt okej. Lite skavsår och stela hälsenor. Men muskulärt känns det väldigt bra. Hoppas att återhämtningen går fort så jag kan bygga lite mängd till Stockholm ultra. Idag blir det dock ingen löpning. Nöjer mig med en lugn cykeltur.

 

 

Imorgon ca kl 14 kan jag äntligen kalla mig för en ultralöpare. För då bör jag vara i mål på Silverleden efter 64 km löpning i hård terräng. Man skulle kunna tro att jag borde vara lite nervös? Men är extremt avslappnad och ser bara fram emot det med glädje! Det är mycket möjligt att jag underskattar loppet, men tror inte att det kommer att bli så farligt. Då jag inte vill riskera att behöva ta en längre återhämtningsperiod efter det här loppet vill jag ta det ganska "lugnt". Vill verkligen träna på bra nu fram till SM 100 km den 8 Augusti. Tar det här loppet mest för att träna på distansen och tiden.

 

Dock utesluter inte detta att jag kommer att satsa på att komma först över mållinjen. Utan att vara för kaxig tror jag att jag gör det. Skulle bli väldigt förvånad annars. Med all respekt för Per Alsterdal (VM-löpare 3000h), Simon Sveder (Vann loppet 2013) och Niklas Gunne (Erfaren ultralöpare, vann loppet 2014). Men det ska springas om det och hoppas att jag får en behaglig resa. Jag kommer inte vara den som drar upp tempot i början, men sista milen av loppet är det inte omöjligt. Ska bli väldigt roligt!

 

Sen finns det även lite stjärnglans i startlistan genom en trefaldig olympier. Nämligen skridskoåkaren Johan Röjler.

 

 Karta:

 

 

Då jag är inne i en period där jag fokuserar på mängd blir det inte många fartpass för tillfället. Så passar perfekt att köra lite myrlöpning nu. Skonsamt för benen samtidigt som det ger styrka. Sprang bort till myren norr om Stockfallat och sprang runt i 1 timme. Var faktiskt roligare än det låter. Myren var bitvis väldigt blöt, men gick faktiskt att springa på bra på några ställen. Sen sökte jag ju upp de blötaste partierna. Det ska inte vara för lätt. Körde utöver myrlöpningen 15 min löpning före och 15 min efteråt + 1 timme spinningcykel. Lägg till 1 timme löpning på förmiddagen så blev det en bra dag med 3 1/2 timme träning.

 

Igår åkte jag och min vapendragare Anders till Mangenbaden. Dock var det inte för att bada, utan för att springa Brattforsleden. Leden började väldigt fint med sjöar och myr längs vandringsleden. Efter någon mil blev det dock väldigt kuperat och tekniskt. Då vi sprang upp och ner längs raviner. Nu gick det väldigt långsamt, men målet med dagen var bara att vara ute några timmar. Leden blev fin igen efter drygt halva sträckan och löpningen flöt på bra igen. Som helhet var det en riktigt fin tur och kommer springa den leden fler gånger i sommar.

 

Testade även en annan frukost för att vänja maten vid ultralöpning. 1 timme innan vi börja springa slängde jag i mig 600 gram ostkaka. Enligt Rune Larsson bör man äta svårsmält mat inför ultralopp för att orka länge. Då han även rekommenderar just ostkaka var det bara att trycka i sig det och det fungerade bra.

 

 

Då allt annat än vinst på Borejoggen var ett misslyckande är jag såklart inte nöjd med gårdagens 2:a plats. Visst det var pers på Borejoggen med 23 sekunder, men det får ändå ses som ett misslyckande. Bill Impola var helt enkelt starkare igår.

 

Har sprungit många lopp som löpare har gått ut optimistiskt, men gårdagens lopp tog ändå priset. Låg säkert inte bättre än 15:e plats efter 100 meter och ändå starta jag inte överdrivet lugnt. Visst var det ett spurtpris efter 2 km som hägrade för några, men de flesta förstörde bara sin dag. Hade koll på Bill och ville inte släppa han för långt före mig. Efter 2 km låg Bill, Jack Impola och Simon Sveder i ledning och jag lite efter. Tog dock bara några hundra meter till innan jag var ikapp och gick direkt upp i ledning. Försökte trycka på bra utför och snart hade jag bara bröderna Impola med mig. Drog i ungefär 2 km och strax innan kyrkbacken öka Bill farten och jag våga inte trycka på i backen då jag ville vara stark sista 3 km istället. Det blev en lucka och samtidigt kände jag mig inte överdrivet pigg. Kunde trycka på ganska bra på slutet ändå, men Bill var lite starkare och fortsatte egentligen hela tiden att öka avståndet någon sekund. Struntade fullständigt att jag fick en ännu större lucka bak till tredje platsen. Kom i mål på 27:51, 22 sekunder från segern. 

 

Som plåster på såren fick jag i alla fall vara i Torsby idag och springa på Valberget på förmiddagen.

 

Kan säga att jag kommer att göra mitt bästa för dagen eller att jag ska springa för att det är roligt. Men det är bara skitsnack. Jag kan säga precis hur det går idag.

 

Träningen efter halvmaran på Stadsloppet har varit lätt, även om det såklart blivit ett par dubbelpass. Det enda intervallpasset som har genomförts är gårdagens 600 meters intervaller. Men även där var farten under kontroll. Vill bara bibehålla formen till Borejoggen på Midsommarafton.

 

Även om inte Borejoggen är världens största lopp skulle det betyda väldigt mycket för mig att vinna loppet. Det var här 2006 som jag sprang mitt första lopp. Bestämde mig då att jag en dag skulle vinna det loppet. Har blivit 8 försök till sedan dess med en 2:a plats som bäst. Så nu hoppas jag på 10:e gången gillt! Men vet att det kommer att bli extremt tufft då det alltid är ett riktigt vasst startfält. Så räknar absolut inte med att vinna, men det är utan tvekan mitt mål med Fredagen! 

 

Förutom att det är mitt 10:e lopp är det också mitt sista lopp innan jag kommer att satsa på ultralöpningen fullt ut. Så skulle vara perfekt att vinna den här gången!

Tanken inför loppet var att inte öppna för hårt och springa på känsla. Tror det är viktigt på en ett halvmara, då distansen är ganska lång samtidigt som farten är relativt hög. Dock när startskottet ljöd öppnade förra årets segrare Öystein Mörk väldigt hårt. Då jag ville vinna bestämde jag mig för att lägga mig i hans rygg. Passerade 1 km bara några sekunder över 3 minuter. Ansåg att det var för snabbt och drog medvetet ner på farten och släppte hans rygg. Blev lite orolig att segertåget hade gått redan här. Det tog några km till innan jag märkte att jag börja ta in på honom, samtidigt som det kändes väldigt lätt. Mitt på Orrholmen efter ca 4.5 km var jag i rygg igen och löpningen var väldigt avslappnad. Nu var mitt enda mål med loppet att göra av med så lite energi som möjligt för att kunna vara stark när det skulle avgöras. Det enda jag koncentrera mig på var att hålla Öysteins rygg. Tempot var helt okej, men samtidigt kände jag att jag kunde svara om det blev en fartökning. Efter 5 km kom Henrik Örnstedt (sprang 10km) ikapp och såg väldigt stark ut. Vi hade några till millöpare kring oss när vi närmade oss drottninggatan och torget. Där var det väldigt mycket folk som hejade. Kul att höra! Nu hade jag ett väldigt lätt parti av banan. Passerade milen på ca 33.45. Lite långsammare än jag hade hoppats på, men samtidigt gjorde jag inget åt saken och mitt enda mål var att vinna loppet. Då spela det ingen roll om tiden blir 1.10 eller 1.20.

 

Imorgon är det dags för Stadsloppet. Kommer göra som förra året och springa halvmaran. Formen känns helt okej, även om jag har varit lite små seg idag. La mig och sov 2 timmar efter att jag hade jobbat klart idag.

 

Kommer gå för pers imorgon (1.11.10). Sen får jag se hur långt det räcker placeringsmässigt. Räknar absolut inte med vinst, men samtidigt vill jag inte utesluta det. Vet att fjolårets segrare från Norge är med och även Per Alsterdal. Så helt övertygad om att det kommer gå fort även andra varvet när 10-km löparna gått i mål.

Har egentligen inte ens börjat med ultralöpningen än. Ändå har jag fått en riktigt bra start på den satsningen. 

 

Kan garanterat säga att jag aldrig har varit så motiverad och tyckt att löpningen är så roligt som det är nu. Idag blev det två timmar stiglöpning, men kände egentligen att jag ville springa betydligt längre. Det är den stora nackdelen med att toppa formen, att jag inte får springa så mycket som jag vill.

 

Har sprungit en del pass nu över 4 mil och känner att jag klarar av det riktigt bra. Framförallt att jag inte är sliten efteråt. Sen ser jag verkligen fram emot dessa pass.

 

I september har jag blivit inbjuden att delta i ultralöparnas landslagsgrupp. Egentligen är det tuffa kvaltider för att få vara med på de här träffarna. Men när jag kontakta gruppen blev de såpass imponerad av min maratontid att jag får vara med ändå. Trots att jag inte har sprungit ett ultralopp än. Så har press på mig att springa bra på Stockholm ultra.

 

I samma blev jag även kontaktat av Rune Larsson. Har fått mycket tips och råd av honom. Som om inte det skulle vara nog fick jag även hans bok hemskickad till mig. Känns väldigt speciellt då boken inte släpps innan Februari 2016. Lova att ge tillbaka den när vi träffas. För som grädde på mosen erbjöd han sig att vi skulle träffas och diskutera ett individuellt träningsupplägg. Då han är ultralöpningens svar på Zlatan känns det såklart väldigt bra. Så det blir strax efter Silverleden som är mitt första ultralopp. 

Planen var ju innan att varken jag eller Anders skulle ligga först innan det sista varvet. Då näste löpare förmodligen inte skulle springa under 16:30 kändes det som det skulle bli en lång väntan på sista varvet och en spurt mot spurtkanonen Anders. Dock förändrades det och den duktiga orienteraren från Närke Oskar Andrén efteranmälde sig. Nu skulle det förmodligen bli lite fart ändå. 

 

Startskottet gick och tog det väldigt försiktigt får att undvika att hamna först. Dock tog Oskar täten direkt och det var bara att lägga sig i rygg. Vi två fick en lucka direkt och jag var väldigt förvånad att jag inte hade Anders i rygg. Dock visade det sig att han hade kommit sist i starten och behövde nu runda fältet för att komma ikapp oss. Det var inga problem för honom och vi var nu tre stycken längst fram. Oskar fick göra ett hårt jobb i vinden, medan vi bara gled med. Tempot kändes riktigt behagligt. Det var fart mot ganska exakt 16 minuter. Hände inte jätte mycket förens strax innan 3 varv kvar. Oskar sprang ut på bana tre och ville att någon av oss skulle upp och dra. Benen var väldigt pigga och skulle egentligen vilja öka tempot rejält, men då jag inte fick ligga först förens sista varvet sprang även jag ut på bana tre för att tydligt visa att jag inte tänkte dra. Nu tröttnade dock Oskar och öka farten extremt mycket. Då jag viste att han omöjligtvis skulle orka det tempot de sista 1200 metrarna struntade jag i att han fick en liten lucka. Öka bara farten lite och var ikapp igen när motvinden började. Anders släppt dock lite mer och hoppades på att farten skulle vara lite högre så att Anders inte hade rygg inför sista varvet då jag skulle börja springa. Farten avtog och vi var samlade igen. När det nu bara var 2 varv kvar var det bara att ladda för spurten. Då jag var väldigt pigg och är livrädd för Anders spurt ville jag verkligen börja spurta så tidigt som möjligt. Var väldigt noggran med att inte gå upp i tät förens sista varvet började och precis efter det började spurten. Kändes som jag fick en lucka omgående och när jag sneglade bak såg jag något rött en bit bakom. När vi kom in på upploppet minskade dock avståndet och jag såg en skugga komma närmare och närmare. Med 50-60 meter kvar kom det Flashback i huvudet från alla gånger Anders har lekt med mig på upploppet tidigare. Leta efter lite mer fart i benen utan resultat och just när jag kände mig besegrad märkte jag att skuggan inte kom närmare och jag orkade med en halv sekunds marginal hålla undan och vinna.

 

Skulle vara riktigt kul att veta hur snabbt sista varvet gick. Kändes riktigt fort och Oskar som ledde när sista varvet började var nu 13 sekunder efter i mål. Tiden i mål var 15:47. Det är framförallt känslan jag är nöjd över. Det kändes aldrig som det gick fort idag, förutom sista 400 såklart. Fanns mycket mer att ta av den här dagen. Men kan garantera att det blir ett maxlopp nästa helg på halvmaran på Karlstad stadslopp istället.

 

 

Imorgon ska jag springa DM 5000 meter eller blir det DM 400 meter? För efter att ha kört många tävlingar de senaste helgerna vill jag inte göra ett maxlopp imorgon. Så har utmanar Anders Eriksson på 400 meter. Reglerna är att ingen av oss får ligga först de 4600 första metrarna. Sedan är det fri fart sista varvet. Dock finns det Andra bra löpare som kan springa fort. Så räknar absolut inte med att få jogga till sista varvet. Då tänker jag närmast på Niklas Wassberg och super veteranen Tore Axelsson.

 

Om jag enbart vill satsa på seger är det här en värdelös taktik. För en spurt mot Anders vinner jag inte i normala fall. Vanligtvis inte ens nära. Men struntar fullkomligt om det blir ett DM-Guld eller inte. Det sliter ganska mycket maxa 5000 meter och räknar med att den här taktiken får jag en lagom genomskörare istället. Dessutom tror jag det kan bli väldigt roligt!

 

Sen kom egentligen inte den här idén från egen skalle. Hade bestämt mig i Tisdags att köra hårt på DM 2 dagar senare. Dock träffa jag Henrik Örmstedt i Våxnäshallen och det var han som ansåg att jag hade kört många maxlopp på sistånde. Även om han inte är min tränare nu har jag stor respekt för honom och följer hans råd som en blind hund. Så kan förmodligen ta det lite lugnare imorgon och springa riktigt fort på Karlstad Stadslopp 21 km nästa helg istället!