Löparblogg - Success is my only option

Tisdagar har blivit intervalldagar. Är dock väldigt noga med att inte springa för fort, då jag verkligen vill springa minst 80 mil på denna 4 veckors period. Passet gick lite snabbare än förra veckan. Snittade cirka 3.25 på grusvägarna i I2-skogen. Men samtidigt finns det betydligt mer fart i benen. Har en väldigt bra känsla just nu. Väljer dock att springa klokt nu.

 

Körde 19 km morgonjogg imorse och fick ihop 16.5 km under intervallpasset. Så fick ihop 35.5 km idag. Då det även blev 35 km igår måste jag ta en lugnare dag imorgon för att det inte ska bli mycket mer än 20 mil denna vecka. Planerar ett 5 timmars pass på Lördagen och då rusar km iväg.

Vill bara tydliggöra att jag inte bara springer Bislett 24 h för att det är ett rolig och utmanande lopp. Jag springer det för att jag verkligen tror att jag är/har potential att springa jävligt bra på det. Utesluter verkligen inte en VM-start nästa gång (2017).  Sen om man ser på de svenska resultaten på 24 h är jag måttligt imponerad, förutom Runes svenska rekord och ev något resultat till. 

Precis som förra veckan slutade veckomängden på 205 km. Första gången jag har sprungit 2 veckor i rad över 20 mil. Nu springer jag nästa lika mycket som dom gjorde på 80-talet på sina viloveckor. Finns kanske en anledning till att Runes Svenska rekord på 24 timmar är 29 år gammalt nu. Dock är jag för klen och feg för att våga springa mer just nu. Kompletterar dock med en del styrka så jag får träna lite mer utan att gå sönder.

 

Om kroppen fortfarande känns bra är planen att köra 2 till veckor runt 20 mil. 

Vill komma så förbered som möjligt inför Bislett. Jag har räknat ut att jag kommer att göra av med 20000 kalorier under loppet, om jag gör ett bra lopp. Så försöker att testa lite mat och dryck som med mycket kalorier. Visst det går att dricka 2.5 liter olivolja och saken är klar. Men kroppen måste samtidigt fungera på det och hålla kvar det. 

 

Lyxen med att jobba som vikarie är att jag jobbar när jag vill och idag bestämde jag mig fär att vara ledig och träna hårt istället. Så dagens FM-pass bestämde jag mig att prova vispgrädde (36%) som näring. Sprang 22 km först och sedan svepte jag 5 dl grädde i farten och sprang vidare 20 km till i lite högre fart. (Känsliga läsare slutar att läsa nu)

 

Till en början kändes det helt okej. Dock efter några km började jag må lite illa och ville egentligen stoppa fingrarna i halsen och spy ut allt. Dock behövdes inte det då jag började spy ut lite av grädden ändå i farten. Kanske Max 1dl, så kunde ändå behålla det mesta. Efter det kändes det betydligt bättre och det var inget som sänkte farten. Sista milen var riktigt bekväm ändå. Är ändå tveksam om jag kommer att köra något mer på grädde. 

 

Nu har jag sovit 1 timme och laddar för 1.5-2 timmars styrka. Nackdelen med att köra 42 km på förmiddagen är man bör avstå att springa på eftermiddagen. 

Det flesta passen kör jag själv nu. Svårt att anpassa mig efter andra då jag oftas springer i samband när jag ska till och från jobbet för att vara så tidseffektivt som möjligt. Så det är alltid trevligt när man får sällskap. Idag var en sådan dag. Då jag körde intervaller med klubben. Då jag inte prioriterar intervaller körde jag även ganska lugnt och på det sättet fick jag även sällskap under intervallerna. Vi körde 6 gr 6 min med 90 sek joggvila. La mig på ca 3:30 fart och det kändes riktigt lätt och fint. Men ville inte springa fortare och riskera att jag ska bli utsliten och inte orka med all mängd jag vill springa den närmaste tiden. Men riktigt trevligt pass.

 

Körde även en längre uppvärmning och framförallt nerjogg. Så jag fick ihop 28 km totalt. Blev även 10 km på morgonen. Så 38 km idag får vara godkänt.

Direkt efter Tjurruset började alla träning läggas upp för Bislett. Det innebär fokus på mängd. Tanken är att köra 4 veckor hård träning och få ihop ca 80 mil löpning. 

 

Vecka 38 fick jag ihop 205 km. Då ska det tilläggas att jag tog en vilodag på Söndagen efter 56 km på Lördagen. Så 205 km på 6 dagar är nog rekord. Sen om man tar veckan Söndag-Lördag blev det 245 km på de 7 dagarna. Det är mängdrekord för en vecka. Benen är dock riktigt pigga och hade egentligen igen lust att sluta springa efter dagens 33 km, men måste tyvärr hålla igen lite för att inte dra på mig någon skada eller dylikt.

Fick höra ryktes vägen att jag är kaxig när det gäller löpningen. Tydligen svider det i mångas ögon när man har lite självförtroende och tror stenhårt på sig själv. Kan garantera att jag aldrig kommer att bli en så bra ultralöpare som jag vill om jag inte tror på det själv. Sen har jag ingen rätt att vara kaxig. Då jag inte har gjort något speciellt i ultrasammanhang. Ett bra Silverleden och ett fiasko på Stockholm ultra är inget jag bör skryta över.

 

Sen kanske det var onödigt att kalla majoriteten av landslagsgruppen för blåbär. Det kan jag hålla för mig själv. Men svårt för mig att ha stor respekt när dom själva inte ser sig som "riktiga" löpare och tycker att 5 km fram och tillbaka till jobbet är bra träning. Det här kan ha varit det sämsta försöket till en ursäkt, men jag sträcker mig inte längre än så här. Sen är det mycket möjligt att dom springer 8:or om mig på ett 24 h lopp. Dock tvivlar jag starkt på det, men jag kanske är klappkass på det.

Lägger upp lite bilder från Lördagens lopp. Tog en del från mobilen och resultatet blev lagom bra, men orkar inte göra om det. Rekommenderar Götas hemsida för bilder.

 

Någonstans efter banan:

Har njutit klart av helgens seger nu och ser framåt. Blev att fira segern med ett 40 km pass på söndagen. Vill verkligen ha alla km jag kan få i benen inför Bislett. För det är utan tvekan höstens stora (och enda) mål. Ser så fruktansvärt mycket fram emot det. Men just nu ser jag fram emot 10 stenhårda veckors träning inför det. Kommer även att testa allt möjligt som kan göra att jag springer längre då. Framförallt mat och utrustning. 

 

Får oftast höra att 24 timmars löpning är idioti. Jag har ju aldrig sprungit det, men tänkar man efter är det verkligen inte det. Jag får göra det jag älskar mest i ett dygn med människor med samma intresse. Samtidigt som jag får ta del av en underbar buffé hela dygnet. Helt säker på att det kommer att bli fantastiskt!

 

 

De flesta som läser här vet säkert att det blev vinst i Tjurruset igår och är självklart väldigt nöjd med det. Ska ge min berättelse om loppet.

 

Var med blandade känslor jag ställe mig på startlinjen. Hade fått ett kvitto på tisdagens intervaller att jag var i bra form. Sen sprang jag i skogen i fredags och inser att jag är fullkomligt värdelös på skogslöpning och det var en jätte gåta hur jag har vunnit det här loppet tidigare.

Starten gick och många rusade iväg i hög fart med Per Alsterdal i spets. Låg säkert inte bättre än 10:a efter några hundra meter. Behövde dock inte göra så mycket för att hitta Pers rygg. Det var väl egentligen bara han och Anders Eriksson som jag ville ha koll på. Vi kom in på grusvägen och närmade oss en äng. Då vi fortfarande var ganska många där framme ville jag inte riskera något och gick upp i täten. Var inte lätt att springa på ängen och tempot sjönk naturligtvis. Dock blev det väldigt utdraget och när vi kom in på skjutbanan och vände om såg jag att Per var precis bakom mig och det var en minimal lucka till Niklas Wassberg och Anders. Då jag ansåg att jag var den starkaste löparen i fältet var taktiken att köra hårt men kontrollerat i början. Så när vi kom in i skogen försökte jag trycka på lite där det var lättlöpt. Kom dock snart ut på en ny äng och jag var inte bekväm att springa där, även om gräset inte var så högt nu. Hade några meter bak till Per nu och en större lucka till Niklas och Anders. Kollade dock aldrig bak utan noterade bara det som snabbast när vi gjorde 90 graders svängar på ängen. Hade fullt fokus framåt.

 

Efter ängen kom vi fram till Tors MC där det var mycket publik och ett hinder som man först hoppa över och efter en liten sväng kröp man i ett rör under samma hinder. Efter det kom vi återigen in i skogen och höll bara uppe tempot och försökte driva på lite mer utför. Vi kom ner i några blöthålor inne i skogen. Per var i rygg nu och jag började fundera på hur jag taktiskt skulle öka mina segerchanser. Bestämde mig dock för att fortsätta med planen att köra hårt men kontrollerat. Ville inte riskera att dra på mig någon syra, så sprang lite lugnare uppför och försökte få en lucka utför istället. Gav ingen nämnvärd effekt och nu kändes det som vi började närma oss järnvägsundergången och målområdet. Dock precis innan det blev det extremt blöt och man sjönk ner till knäna och någonstans här fick jag en lite lucka. Oklart om det berode på att bättre vägval av mig eller om jag var piggare. Dock kände jag mig extremt pigg och kände att jag hade full kontroll på loppet. Efter att vi hoppat upp och ner på ett lastbilsflack sprang vi nu under järnvägen. Nu var det bitvist väldig blöt och man leta hela tiden efter det torraste partiet. Någon ropa att jag leder med 50 meter. Efter ett kryphinder och några diken var vi nu framme vid målområdet. Dock var vi nu inne på kalvrusbanan och visste att vi hade 1 tuff km kvar. Jag kom till förmodligen banans blötaste parti, men visste av tidigare års erfarenheter att längst till vänster går det bäst att springa. Så sprang så nära Bernt (förmodligen götas pålitligaste funktionär) jag kunde och fortsätte ytterkurvan. Fick höra efter loppet att Per valde kortaste vägen och hade det betydligt tuffare. Så förmodligen avgjordes loppet helt här.

 

Dock hade jag bra kräm i benen och kunde trycka på bra när det blev lite lättsprunget. Nu var det inte långt kvar när vi kom in på brandstationen. Vi sprang fram och tillbaka över ett ganska brett dike. Första gången hoppa jag princip över hela och kunde lätt ta mig upp. Blev lite sämre och sämre, men hade inga större problem. Det gav dock lite syra och det var med lite trötta ben som jag sprang över en jordkulle och kom ut på fotbollsplanen. Nu var det bara att runda planen och gå i mål. Självklart var det lite hinderbockar och dylikt ivägen. Klara det bra och kunde springa uppför sista hindret. Kunde kosta på mig att kolla på den fina utsikten i några sekunder. Såg Per komma ut på fotbollsplanen, väldigt mycket publik och en kort upploppsraka. Bestämde mig att hoppa ner och springa över den senare av de tre. Per kom i mål 42 sekunder efter och Niklas 2:10 efter. Sen kom löparna med små avstånd.

 

Av de åren jag vunnit Tjurruset är detta år då jag varit piggast vid målgång. Det kändes faktiskt som jag hade full kontroll hela vägen. Sen trodde jag att Per skulle få släppa tidigare då jag tyckte jag höll bitvis helt okej fart i skogen. Glad och nöjd är jag med vinsten iaf. För se om jag springer nästa år heller inte. Beror helt på om det går att kombinera med VM. För VM i 100 km ska jag inte bli petad från 2016. Men just igår smakade en seger på hemmaplan bra det med!

 

Återkommer med lite bilder från loppet. Skriver på mobilen nu och har inte lärt mig att lägga ut bilder i bloggen med mobilen.

 

 

 

På Lördagen går tävlingen jag absolut inte ville springa. Skulle 100 gånger hellre vara i Nederländerna och ladda upp för VM nu. Har hela tiden inbillat mig att landslagsledningen ska fatta att jag är betydligt bättre än majoriteten av truppen och ge mig en plats. Men uppenbart sitter dom inte den kompetensen, för nu har truppen åkt. Men lovar att jag kommer visa dom nästa år hur jävla fel dom gjorde. 

 

Nu får jag göra det bästa av situationen och springa Tjurruset istället. Sen är det hemmaplan och förmodligen den roligaste tävlingen för året. Så det är inte jätte svårt att ladda om. Enda målet är att vinna. Skulle vara löjligt att ha något annat mål. Har inte hundra koll på startlistan, men om det inte kommer några jätte överraskningar ska jag vinna med ett normalt lopp. Sen är det ett starkare startfält än på länge, så om jag underpresterar kan jag få stryk av många. Men har absolut inga tankar på att göra det. Formen är alldeles för bra för det nu. Sen undviker jag ju självklart gärna en spurt med mina ultralöparben. 

Körde mitt andra banpass sedan början av juni idag. Det blev 2 gr 3000 meter + 2 gr 1000 meter. Tanken var att lägga 3000-ingarna i 3.20 tempo dvs 10 minuter precis och sedan 15 sekunder snabbare tempo på 1000-ingarna dvs 3.05.

 

Hade en bra känsla på 3000-ingarna och kunde springa jämt och fint. Första gick på 9.59 och andra på 9.58. Ganska bra fartkänsla!

Sedan gick det undan i början på första 1000-ingen när världsmästaren Sören tog täten. Första gick lite fortare än tänkt (3.00) och andra på 3.02. Var ändå långt ifrån max. 

 

Känns skönt att veta att det finns lite fart i benen inför helgen och Tjurruset. Är optimistisk!

Tar tidig helg och åker till Lidköping (Kinnekulle) för en träningshelg med landslagsgruppen i ultralöpning. Kommer att bli mycket löpning och snack. Ser verkligen fram emot den här helgen. Ska bli kul att träffa andra mer erfarna löpare. Även om jag är ytterst tveksam om någon där är en bättre ultralöpare än vad jag är, så innehar dom mycket kunskap som kan bidra till att jag blir en bättre löpare.