Stockholm ultra och karriärens första DNF

Gick som tidigare nämt inte som jag ville på Stockholm ultra. Men samtigt tror jag att det här var just vad jag behövde. Har gått alldelses för bra nu ett tag och behövde något som tog ner mig på jorden. Bara att inse att jag inte är bäst i världen (ÄN). Är riktigt taggad för nästa ultralopp och då ska jag ta en gruvlig revansch! Det blir för övrigt Bislett 24 timmar den 19-20 november. Då ska det springas långt!
 
Nu till gårdagens lopp:
Starten gick kl 07:00 och benen var fjäderlätta. Tanken var att öppna lugnt och inte stressas av att folk sprang ifrån mig i början. Dock fick jag första platsen direkt. Dock kom det en snubbe från Marocko som sprang förbi mig ganska snart och drog också ifrån. Då jag låg i 3.45 fart hade jag inga ambitioner att hänga på. Var egentligen alldeles för fort och förstökte dra ner tempot. Dock svårare än det låter när benen var löjligt lätta, lyckedes dra ner tempot till strax över 3.50 i alla fall. För tanken var ändå 4.12 fart som ger en tid på precis 7 timmar. Nu när jag sprang första långa varvet (11.4km) låg jag över 3 minuter före den planen. Nu väntade 11 varv på 8 km banan. Tänkte att jag skulle dra ner tempot många gånger i början och vet verkligen inte varför jag inte gjorde det. Men samtidigt ville jag inte ha några begränsningar för hur fort jag kunde springa. Varven rullade på bra i början och istället för att dra ner tempot gick varven nu under 3.50 igen. "Tjänade" ungefär 3 minuter per varv för en tid på 7 timmar. Så skaffade mig en lite buffert. Tog en mugg vid de flesta kontrollerna och fick ordentlig service vid varvningen av Rune Larsson och Teamkamraten Andreas Tengelin. 
 
Passerade marathon på 2.42 och sen 50 km på 3.12. Var då cirka 4 minuter under ultramonstret Jonas Buuds överlägsna svenska rekord. Passerade även några minuter snabbare än vad VM-löparen Linus Holmsäter vann distansen på. Dock började det ta emot lite nu och när jag kom ikapp löparen som senare skulle vinna 75-km klassen kändes det naturligt att dra ner tempot och lägga mig i rygg. Då han låg i 4 minuters fart var det helt perfekt. Passerade 60 km och fortfarande i fart för svenskt rekord, men nu var jag trött och förstog att det skulle krävas en riktig krigarinsatts för att hålla ihop loppet någorlunda. Började nu få saltgroggar vid varvningen, då det var väldigt varmt. Tempot sjönk först till 4.10 och sedan mot 4.30. Men lede loppet klart och hade även varvat den kommande SM-vinnaren. VM-Kvalgränsen var också i princip klar. Passerade med 3 varv kvar och var ordentligt trött, men kunde ändå hålla upp löpningen. Även om det inte var mycket under 5 min per km nu. Sen kom jag bara ett knappt halvt varv till innan jag börja springa slalom på banan och vaknade sedan upp i ambulansen. Har några svaga minnen av när jag låg där innan. Fick dropp och blev allmänt ompysslad i ambulansen och senare i sjukvårdtältet. Tog inte så lång tid att komma upp på benen igen, men att fortsätta loppet var tyvärr inte aktuellt. 
 
Trots att jag missade ett kassaskåpssäkert SM-Guld och VM-plats känns det ändå helt okej nu dagen efter. Även om jag såklart är väldigt besviken. Är en erfarenhet rikare och med lite smartare löpning lovar jag att det kommer att gå extremt bra nästa gång. Sen fick jag även ett givande samtal från landslagsansvarige Peter Fredricson efter loppet. För även om jag såklart verkligen inte är högaktuell för VM efter ett lopp om jag bröt uppskattades det samtalet. Sen säger nomineringspolicyn att man ska ha förmågan att nå minst en 20 plats på VM (ca 7.10) och då jag sprang i 80 km i fart långt under 7 timmar kan man ju tycka att jag borde ha den förmågan. Så tyvärr liggar mitt sista minimala hopp om en VM-plats på en brutet lopp. Men vet ni vad? Det går ett VM 2016!
 
Sista gången jag kom till varvningen:
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Daniel Lilliehöök

Skönt att läsa att du är ok trots kollapsen! Du sprang om mig strax innan, det gick fort men du var riktigt vinglig och såg plågad ut. Efter någon kurva kanske 100-200 meter längre fram ligger du orörlig på marken, jag saktar in men det är redan funktionärer där som ropar om att ringa ambulans. Det såg rätt otäckt ut. Jag var orolig för hur det gått, skönt att läsa här att du snart var på benen igen!

Svar: Hej Daniel! Tacksam för att du såg att jag hade hjälp. Såg säkert värre ut än det var. Förmodligen bara en kombination av vätske-, saltbrist och utmatning. Hoppas ditt lopp gick bättre!
André Rangelind

2015-08-09 @ 14:18:06
Postat av: Ingela

Så skönt att höra att du mår bättre nu 😊 Blev riktigt orolig för dig när jag hörde vad som hänt 😢 Så kul att läsa när du skriver att det var det här du behövde..du är en riktig sportsman 👏 Vet att du kommer att komma igen...och du vet att jag följer och hejar på dig 🌹 Ha det nu så bra och var rädd om dig

Svar: Ingen fara med mig. Förmodligen bara en blandning av vätske-, saltbrist och utmatning. Kommer absolut igen!
André Rangelind

2015-08-10 @ 16:06:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0